Sedan började vår resa började mot Berlin City och dess sevärdheter som jag snart kan innan och utan (det betyder inte att jag kan allt). Louise var framme med kameran, men snäppet värre i dokumentation-mästerskapen var ändå pappa som tog fram filmkameran efter varje ny förflyttning och nöjde sig inte att fånga situationen ifrån en vinkel utan minst tre skulle det vara.
Här är han. Med en virvelvind i håret utav blåsten
och med blicken på jakt efter nya dokumentationsoffer.
och med blicken på jakt efter nya dokumentationsoffer.
Med i sällskapet var som sagt kära syster Louise och hon är brun. Eller hon kände sig i alla fall brun i Tyskland. För att kunna solla ut de bästa bilderna knäppte hon kort i var och varannan sekund för att kunna ha något att välja emellan.
Men här fick jag henne. Längs Spreekanten.
Med ett oskyldigt leende. Visst är hon fin :)
Med ett oskyldigt leende. Visst är hon fin :)
Emellanåt så kommenterade vi, med svenska ögon, folk som gick förbi. Vi la ned det tillslut och konstaterade att det irrelevant.
2 kommentarer:
åh älskling! saknar dig....snart snart är du me mig i mitt norr några dagar iaf :D
Yeay!!!!
HA nu en fantastisk resa till kineserna :D Så ses vi om bara några månader. Miss ya!
Pussss!
Skicka en kommentar