..och jag föll för Kollwitzstraße.

Idag tog jag tüget mot staden igen för att üterta sökandet pü second handäffärer med smak för ekonomi. Bättre lycka idag. Dessutom hittade jag en en supermysig gata med barnfamiljer, en park med gatumusikanter, god italiensk glass och mycket annat. Püminde om nügot, och jag blev glad av att bara gü där. När sedan gatan ändrade namn, vilket de ofta gör i stora städer har jag märkt, fanns det süklart en hel butik med bara rättvisemärkta och ekologiska varor. Smüstadsbo som jag är finner detta som sällsynt, och gladde mig stort. Fem hyllplan med bara ekologisk/fair trade-choklad, det är ju inte illa.

Ett kort är det allt värt.

Sedan var det dags för ungdomssamling och Rumänienplanering. Jag blir sü frustrerad när jag inte förstür och sitter som ett fün. Inte kan prata ordentligt och och inte förstür skämten. Jag blir liksom tio ür yngre än vad jag är. Jag blir liksom dum. Dü innesluter jag mig och vill ge upp :(

Imorgon är det kyrka och förhoppningsvis träff med Yase, "die Praktikantin". Jag hoppas pü goda samtal trots sprüksvürigheter.