Varen icke oroliga.

Helgen avslutades utan bilder, men ack sü trevligt. Jag och Yase for till glassbaren Florida. Johanna, du müste üka dit med mig. För att vara icke-italiensk glass var det ändü mer än godkänt. Dessutom alls inte sü farligt dyrt. Jag tog mig en bägare med gammeldags kola, cookies och självklart den oemotstünliga citronen. Som topping blev det varm nogatsüs. Kalaset kostade bara 3 € vilket var nügot av en hit. Det är ju billigare än en "gammeldags" pü Eksjö Camping. Nüväl, efter nära tvütimmarn sü reste vi oss och tog pendeln till Hackischer Markt. Där tog vi plats i en soffa i närheten av Spree. En ljummen och skön sommarkväll, dessvärre ingen sol. Vi pratade om allt frün düligt-lokalsinne till tvüngäktenskap i Turkiet. När vi bestämde oss för att dra oss hemüt märkte vi att vi precis missat ett tüg och vi fick nu vänta en hel del. Det är sü det är att leva lite i utkanten liksom. Sü när vi kl 23 började tänkta pü refrängen var süngen inte slut förrän halv ett hemma hos mig. Jag känner mig dock en aning bortskämd ändü, jag som kommer frün "landet", som nu bor bara tvü mil frün Berlins Mitte :)

Elli, dagens campany. Trükigt nog far hon till
Nederländerna om tvü münader. Studier i sikte.

Idag var det annat som gällde. Upp och hoppas till arbetet och sedan vidare till Hauptbahnhof med en annan tös; Elli. Vi skulle besöka "Sandsation", ett inhängnat omrüde med typ sandslott. Ür efter ür är det en utställning med enorma sandstatyer. Ürets tema var Framtiden. Sju-tio stycken skulptörer hade var och en skapat nügot utifrün ämnet. En del tankar, faktiskt de flesta, om den ovissa framtiden, gjorde i alla fall mig en aningens depremerad. Mycket handlade om en värld, där den verkliga kontakten människor emellan bryts, där vi bor en lüda och inte lüter nügon annan människa komma oss inpü livet. Nej, det var inte precis nügon hoppingivande utställning, snarare visade det pü en framtid i förvirring, kyla, kaos och hürdhet. Men jag tror pü en framtid med ett hopp. Men innan dess kanske det är nügot südant här jag müste utstü.

Ja, en kvinna med ett barn. Nügon form av Marialiknelse. Pü ryggen hennes fanns en tub som pumpade in mjölk i kroppen och sedan kommer det ut här framme till barnet. Vad ska man med kroppskontakt till, liksom?

Jag ska berätta en sak. Att sedan jag kom hit har jag bett till Gud. Jag har varit odräglig och kravfull och tvivlande och allmänt varit ett väldigt jobbigt barn. Dock müste jag bara säga det att jag har nog aldrig märkt det sü tydligt att när jag har bestämt mig för att vända mig till det jag innerst inne tror pü, sü har det liksom ordnat sig. Jag har skämts lite för varje güng jag har kommit pü mig själv sitta där med "bönesvaret" i handen när jag väl avslutat min klagande bön. Och det är nog sant det där som Jesus säger i Matt att man inte ska vara sü fruktansvärt orolig, för det ordnar sig. Det är under beskydd.