Tillit

Det ser så bra ut på utsidan men här inne rullar en sten av bävan runt. Gud, hjälp mig att få ordning, prioritera rätt och falla fritt.

Inte mer än så här.

Louise och jag är systrar. Det ser man inte. Mer än så här likt blir det inte.

Into the wild.

Igår tänkte jag att jag skulle ge den tyska naturen ännu en chans. Såg en underbart fin och grön kulle. Solen var på nedgång och jag förställde mig själv ståendes på kullens topp och inblickandes i det röda klotet vars sista strålar skulle lysa i mitt ansikte. Men...kullen var inhängnad. Är människorna idet här landet så aggressiva mot kullar så att de måste omringas av stängsel? Nej, I guess not, aber det är nog en nisse som äger marken och som inte unnar någon att sätta sig på toppen av hans kulle och njuta av en fin solnedgång. Till råga på allt så kom jag knappt ifrån området, vägarna hindrades nämligen av, just precis, stängsel. Överallt detta tråkiga ting. Varför har man ett två meter högt viltstängsel mot grannen? Vänta nu, det beror förstås på djuren. Hmm.

...

Ikväll är en sån där kväll då jag känner mig som en enda stor, fet hycklare.