Hmm

Jag ska snart plågas av det kvinnliga röda, därför går humöret uppochner och jag har ingen aning om varför jag gråter.

Suck.

Du, var är vår butler?

Erica was here. En vecka. Den var fylld och lite till. Bland annat av glädje.

Det blev slottsbesök,
fotoshootings,
det italienska köket,
fotbollsfeber,
riktig glass,
museumssprint,
vispgrädde som inte går att vispa,
ett abrupt fall
och mycket, mycket meeeeeer.

Erica stod för det huvudsakliga fotandet och filmandet men några klick blev det även från min kamera. Jag har valt att lägga fokus på matupplevelser under denna intensiva vecka:

Fika utanför eventuell tjänstebostad till Neue Palais.
Här kanske någon fått sin första kyss nån gång.

Pizza i park längs Spree och utsikt mot Berliner Dom.

Sista kvällen, eller snarare natten, på mitt rum.
Jordgubbar, maränger och vispgrädde som inte lät sig vispas.

Den oemotståndliga glassen bredvid Viktoriapark i Kreuzberg har jag dessvärre inget foto ifrån. Bara goda minnen och det är inte fy skam.

Vilken vecka kära vän!

Idag är det bröllop i Falkensee. Och inte nog med det, jag får besök!!!

Hakuna matata

För en vecka sedan bar det iväg med EC mot Budapest. På den 12 timmar långa tågfärden gavs det tillfälle att tala modersmålet mer än en gång. Väl framme i Budapest byttes det till buss med chaufför som endast talade ungerska. Medan solen var på nedgång och ytterligare passagerare inväntades svettades kroppen i den 36-gradiga kvällsluften. Några timmar senare mötte Nikola mig med en kram på en gata i Oradea. I onsdags, veckan efter stod jag i ösregn utanför en taxi. Väska i ena handen och paraply i den andra, inväntandes Nikola som snabbt var och köpte en pannkaka till mig. Vilken lycka, vilken kvinna. Vi kramades hårt och jag for. Vad som hände under dessa dagar emellan är ett enda virrvarr. Dag och natt byttes ut och försvårade min tidsuppfattning. Här följer fragment:

Så såg en del av oss ut :)

Vad vore sommaren utan en jordgubbe?

En vacker trädgård i väntan på någon.

Det här är Nikola. I bakgrunden en irriterad och irriterande italienare.

Marknadens skörd blir: Sallad på trappen!

Lugnet före stormen. Ser förövrigt ut som ett klassfoto :)
Översta raden från vänster: Anna-Karin, Daniella, Nikola, Maria.
Nedre raden från vänster: Steffi, Till.

Sjuka Tyskar och en Svensk leker datten i åskregn.

I väntan på torka.

The one and only: Kökstrion.

Myggbett :/

Såhär ska en marknad se ut!

Vi äter ungersk specialitet.

Ankrace. Det gick runt ordningsmänniskor och varnade för staketet däruppe,
att man inte skulle luta sig för då kunde det rasa samman. Ingen lyssnade.

Baltazar, "vår" hund ;)

Volontärskost: Pasta med tomatsås

Lite gung i den ljumma natten.

Oradeas stolthet och de fyra musketörerna.

Här fick jag uppskattningsvis 150 myggbett under en och samma natt.
Nu en fin påminnelse om en finare resa.

Ja, so war's!

Och nu bär det av till Rumänien.....

...gode Gud bevare mig och låt inget ont hända mig!

Berlin, Berlin, wir fahren nach Berlin!

Måndag morgon kom far och syster till den Tyska huvudstaden. Det var varmt och klippigt men inget läge att klaga eftersom det en vecka tidigare hade varit 12 plus och regn. Hursomhaver gick vi mot Ruppinerstraße och de åt sig en frukost medan jag bakade en födelsedagskaka till Tollhausteamet. Louise och jag gick sedan till dagiset och barnen samlades som en levande kjol runt om mig. Vilken moment. De sjöng "Happy Birthday" och sedan var det dags för "Hoch soll sie leben". Min "typiskt svenska" syster och jag var med på eftermiddagsaktiviteterna och sedan gick vi tillbaka.

Sedan började vår resa började mot Berlin City och dess sevärdheter som jag snart kan innan och utan (det betyder inte att jag kan allt). Louise var framme med kameran, men snäppet värre i dokumentation-mästerskapen var ändå pappa som tog fram filmkameran efter varje ny förflyttning och nöjde sig inte att fånga situationen ifrån en vinkel utan minst tre skulle det vara.

Här är han. Med en virvelvind i håret utav blåsten
och med blicken på jakt efter nya dokumentationsoffer.

Med i sällskapet var som sagt kära syster Louise och hon är brun. Eller hon kände sig i alla fall brun i Tyskland. För att kunna solla ut de bästa bilderna knäppte hon kort i var och varannan sekund för att kunna ha något att välja emellan.

Men här fick jag henne. Längs Spreekanten.
Med ett oskyldigt leende. Visst är hon fin :)

Emellanåt så kommenterade vi, med svenska ögon, folk som gick förbi. Vi la ned det tillslut och konstaterade att det irrelevant.

Här här jag. I en knipa. Överraskad från två håll. I försök att skydda mig mot de
två "foto-freaken",tar jag fram två burgare från matstället som jag vanligtvis,
principiellt försöker att undvika.

Till slut for de hemåt. Tog mycket packning med sig. Jag är tacksam. Tack, tack!

Reingefeiert

Jaha, då var man 22 :)

Psalm 37:5

Glimt i ögat.

Igår var jag så trött när jag skulle åka till tyskakursen att jag steg på fel tåg och åkte åt helt fel riktning. Istället för 45 min färd tog resan två timmar. Det var inte det enda som gick lite skevt denna dagen. Jag bestämde mig efter middagen att ta en liten cykeltur. Kom iväg en bit, jag cyklade kanske en halvtimme, då hoppar kedjan. Utan framgång försökte jag sätta tillbaka den. Det blev till att traska hem i solgasset med alldeles för varma byxor på bena. Jag gick förbi ett vitt hus med lila gavlar, lila fönsterluckor, lila dörr och tänkte på Erica. Väl hemma i trädgården så kunde jag äntligen, trots brist i verktygsutbudet i boden, göra cykeln åkduglig. Anna blev överraskad över mina kunskaper. Jag log.

För övrigt har jag varit här precis ett år idag ;)

You've got mail.

Vad kan göra en mer glad än ett kort från älskade mormor som säger att hon blir glad när hon tänker på mig. Då måste jag helt enkelt le så pass mycket att ögonen kisar.


Jag älskar att få post och jag försöker även att skicka tillbaka så gott jag kan. Ibland finns inspirationen där men ej tiden, ibland är det tvärtom. Men att svaren från mig dröjer beror inte på att jag inte tycker om personen i fråga och att jag inte vill svara. Nej, så är det inte alls. Det handlar snarare om en skev prioritering.

Tack alla nära och kära för alla kort och brev!!! Det kommer svar förr eller senare :D

Alter Schwede

Als ich in die Bahn einsteigen wollte, begegnete mir ein unreifer Junge. Er guckte mich irgendwie verblüffend an und sagt mit einem Lächeln: "Wie siehst du denn aus?". Ich war ehrlich erstaunt und traurig von dieser Oberflächlichkeit und wusste nicht was zu sagen, wenn ich überhaupt etwas sagen wollte. Aber bevor ich auf irgendwas gekommen bin, sprach er weiter und sagte:"... alter Schwede"! Dann konnte ich nur einfach lachen und ich dachte; wenn er nur gewusst hätte, was ich für eine bin....