torsdag 23 december 2010

Med ett halvgott samvete.

Äntligen på väg hemmahem för att träffa sina finfina. PM:et ligger i datorn och göttar till sig. Än är det inte dags att skicka in. Frågan är när det kommer bli. Det var meningen att den skulle vara klar nu men jag får åka hem med ett halvgott samvete.

Färjan går om dryga tvåtimmarn. En lång resa men det gör inget. Jag ska till fastlandet och ignorera denna ö i typ två veckor. Hur bra känns inte det??

Förövrigt är vår diskmaskin paj, kylskåpet relativt tomt på de ställen det står mitt rumsnummer på. Golvet är dammsuget,väskan är packad, sängen bäddad, magen fylld och matsäck för 8 kr inhandlat. I'm ready to go home!

Just det där med 8-kronors-matsäck. ICA Torgkassen på Stora Torget i Visby må ha priset lite över det vanliga MEN de slänger inte mat i onödan. Man kan alltid hitta något lite på gränsen till utgånget för bara halva priset. Övermogna bananer och yoghurt för ynka kronorna. Människor är så rädda för "parasta ennen". Även jag kan komma på mig själv med att välja att slänga ut saker. Hmm, det handlar nog om en vanesak. Så vänj av er!!

torsdag 16 december 2010

Att slitas fram och tillbaka

I ignoransens hav
I destruktivitetens öken
I självföraktets dynga
I dramatikens virrvarr

Gud, min Gud, mitt hjärta är så trött!

lördag 11 december 2010

Vinterkoma.

måndag 29 november 2010

När vintern kom.

Det snöar och hela Visby blir vintermysigt. Det glimmar från granar och enebuskar. Vi glider nerför de branta gatorna som förvandlats till isbanor. Det luktar kallt och även Gotland får känna på köldgraderna. Vi kommer ut genom dörren men fastslår att en skyffel bör efterlysas. Den är på väg säger hyresvärden. Cykellåset fryser fast. Men vad gör det att få gå en morgonpromenad till praktiken. Barnen rullar nerför kullarna och lärarna står och huttrar. Någon försöker göra en snöboll utan att lyckas. Under skosulorna knastrar det.

Sasha, Vika och jag har köpt en röd stjärna som vi satte i fönstret och en "ljusgardin" att ha på den grå cementväggen i hallen. Sasha var helt lyrisk vid upphägningen. Tänk vad lite ljus kan göra när dagen är så mörk. Jag gjorde en saffrans-cheesecake med peppparkaksbotten. En liten bit var smarrig, en stor bit var för mycket.

Advent firas med sång och musik. Var glad! Och jag är ganska glad, när jag sjunger för mycket efter att inte ha sjungit upp. Det blir att tappa rösten dagen efter. Det föds en förväntan i kyrkorummet som följer med hem.

Det är magiskt.

måndag 22 november 2010

Ibland låter det mer dramatiskt än vad det är.

Det kommer bli bra. Tillslut.
Timmen går och sekunden säger olust.
Det går över.
Imorgon är en ny dag.
Sedan kommer en till. Och en till. Och en till.
Sedan blir det bra. Tillslut.

tisdag 9 november 2010

Jag är faktiskt lite tom och det skulle vara skönt att bara få åka hem. Men. Jag kan inte.

tisdag 2 november 2010

Kungen kommer snart!

söndag 31 oktober 2010

lördag 30 oktober 2010

I tidigt gryningsljus.

En ny morgon.
Solen går upp bakom träden och de tegelbeklädda hustaken.
Jag vänder blicken mot skyn.
Jag andas ut min ensamhet...och andas in att jag är Hans.
Jag tillhör något större.

söndag 24 oktober 2010

Vad vill den med mig?

Fram och tillbaka
fram och tillbaka
hjärnhalvorna brottas med varandra
slemmet samlas i halsen
magen blir underlig
jag blundar och ser bilder
jag öppnar ögonen och tas av verkligheten
vad vill den med mig?

onsdag 20 oktober 2010

Gesegnet.

Ich bin gesegnet.
Ich habe Freunde.
Ich habe Familie.
Ich habe Gesundheit.
Ich habe Dach über meinem Kopf.
Ich habe ein Bettchen.
Ich habe Geld.
Ich habe Essen.
Ich bin reichlich gesegnet.

Und trotzdem ruft das Herz und die Seele nach mehr.
Nach was Anderes.

tisdag 12 oktober 2010

Der Herbst ist da.


Kallare nätter med dubbla täcken.
Med frisk luft ner i lungorna och
extra lager under blå fjällräven utanför dörren.
Hes röst dricker varmt te med honung
mellan nya, varma vänner.
Huvudet böjt över böcker när mörkret faller
just som gitarren klingar från andra sidan väggen.

lördag 9 oktober 2010

Jag heter Anna-Karin. Jag kommer ifrån Sverige.

Jaha då var den första svenskalektionen avklarad :)
Mina trevliga ukrainskor är mycket duktiga och det är en fröjd att lära dem vårat, i mångt och mycket, komplicerade språk.

Nu är det dags för kropppkakerullande och att jobba med barndomskartan inför redovisningen på fredag. Det kommer nog bli riktigt bra det!

Göran Skytte är i domkyrkan ikväll, man kanske ska ta sig en sväng om...

onsdag 6 oktober 2010

torsdag 30 september 2010


Det handlar inte om vår kärlek till Gud,
utan Guds kärlek till oss.
Det är genom sin son som han visat oss vägen och
tagit våra synder på sig.

1 Joh 4:10

fredag 24 september 2010

Plugga kan vara riktigt intressant bara man pluggar rätt saker, bara det väcker ens intresse och viljan att förändra världen. Eller, det behöver inte vara så drastiskt ;)

Vi pratar om genus, om klass och allt annat som vill styra vår värld och våra livsformer.

Aaaaaaa. Vi var på H&M:s barnavdelning idag. Inte ett enda rosa ting på "pojksidan". Mest bara mörka t-shirts med döskalletryck.

Nä just det ja, jag skulle visst städa.

tisdag 14 september 2010

Plugga är inte särskilt kul.

lördag 11 september 2010

God Morgon.

Vaknar åter igen innan klockan har ringt. Det är lördag morgon och jag sätter på mobilen för att kolla tiden. Strax efter sju. Läser datumet. 11 september och det är nästan som hjärtat hoppar till, kallt. Tänk att det är nio år sedan jag kom hem från skolan, satte på TV:n i vanlig ordning (mest för att ta en titt på Sunset Beach eller nån annan amerikansk såpa) och märker att det enda som man kan se är allvarliga nyhetsankare som försöker att analysera en "flygplansolycka". Det talas om World Trade Centre, något som jag märker man bör känna till. Men som 13-åring har mitt kunskapsområde ännu inte nått så vitt och brett. Ändå kan jag inte slita mig från dessa nyhetssändningar, kommentarer och intervjuer efter varandra. På en liten inklippt skärm kan man direkt se hur det går för det ena tornet som pumpar ut rök. Och plötsligt händer det, det som får hela "olyckshändelsen" att vända till ett terrordåd. Ett till plan kör in i det andra av tornen. Med min 13-årshjärna kan jag inte riktigt förstå. Den första reaktionen blir mer en suck över att piloterna denna dag har kört under all kritik. Jag tänker mig nog två mindre plan som förirrat sig på himlen över Manhattan. Men det handlar om passagerarplan med flera hundra ombord.

Det oförklarliga försöker redas ut. Det var min första termin i högstadiet. Tala om att skolan och dess personal hade något att ta itu med. Året därpå, samma datum, skedde mordet på Anna Lind. Något, på ett sätt, ännu mer oförklarligt.

Den fria vilja sätter sina spår...

tisdag 7 september 2010

Ryggvärk och inre värk.

Det finns vissa saker på hyllan som borde plockas bort. För gått

torsdag 2 september 2010

Strandgatan 36

Jag sitter på ön i det fortfarande väldigt vita rummet och känner en tacksamhet till Guds försyn. De människor som kommit i min väg. Hmm särskilt gårdagen. Hemgruppen. Vi andades Gud och var oss själva. Tror jag.

Idag har jag ryggont och behöver koppla av sluta spänna mig och vara nervös över att min närmaste vardag kommer bli asocial och isolerad. Det kommer den inte bli. Ändå väljer jag bort vissa saker för att det är tryggast så. Det ger dessvärre ingen utveckling. Jag vet inte om det ger något i huvudtaget.

Vårt, jag och mina boendevänners (två ukrainskor och en ekeröbo), ställe saknar allrum eller annan gemensam sittmöjlighet i köket, vilket gör det svårare att, på ett mera naturligt, automatiskt och, i svensk bemärkelse, bekvämt sätt att komma varandra nära. Det som balanserar upp denna brist aningen är helt klart läget. Det enda som skiljer Högskolan från mitt hem är Almedalen. Det är pretty close.

Förövrigt har jag tagit på mig att läsa en kurs extra utöver mitt programs upplägg. Med innerlighet hoppas jag att självdisciplinen kan överraska positivt denna höst.

Har avslutat lite läsning om Sokrates och dennes seminariumpedagogik. Utan något särskild studieteknik vet jag inte riktigt vart det hela ska sluta. I Guds hand.

lördag 28 augusti 2010

I närheten av ölands norra udde.

Jag sitter på en båt och blickar ut mot Sveriges västkust. Lämnar den bakom mig med blicken fångad på något nytt och nästan lite skrämmande. Gotland. Ett isolerat tvärdrag eller en glädjebringande utandning. Det får upptäckas och utforskas och kanske blir det varken det ena eller andra, kanske blir det både och.

Simpevarps kärnreaktorer låter sig skådas från långt håll. Sedan passeras en liten ö med några hus. Ett, två tre...sju stugor får jag det till. Vilket liv. Där skulle man bo ett tag och lära sig ett och annat om vad som är värt att uppskatta.

Magontet och illamåendet sedan morgonen har gått över. Tre ostsmörgåsar till elvakaffet gjorde susen. Nu skiner solen och om det är något som jag kommer uppskatta på denna ö som väntar så är det dess många soltimmar. Jag gick in på yr.no och kollade vädret för kommande veckan. Sol varje dag. Jo jag tackar jag, det får bli min tröst.

onsdag 18 augusti 2010

Påväg mot 19 augusti

Sverige, Sverige, Sverige för hela slanten. Sitter vid datorn med en sommar full med återseenden, glädje, lycka, pluggångest, flyttångest, fix&trix, smärta i mellangärdet och för lite Gud. Nu när jag väl sätter mig här för att plita ned några rader är det dags att dra sig något gammalt över sig och sova. Imorgon ska det bakas bullar och innan dess behövs lite sömn. Hjärnan går på högvarv och jag bara vill spy ut mig gammal skit som bara ligger och gnider in sig i hjärt- och hjärnväggarna.

Allt som glimmar är inte guld.

Något fint är att mamma hade födelsedag idag och det blev ett fint firande, det började med frulle utan dess like och avslutades med tårta inte heller utan like :)

onsdag 14 juli 2010

Trästaden

Oaklake is the place. At the moment ;) Since Saturday. Ready? Donno.

Aber momentan kümmere ich mich nicht. Jetzt habe ich Urlaub für eine Woche.

Då ska jag försöka skratta :)

onsdag 7 juli 2010

Kom och hälsa på!

Idag har jag haft en fin och mysig förmiddag med Thesi :) Vi åt jordgubbar och nektariner med vaniljglass som smälte gott i solen, maränger och lönnsirap. En trevlig liten pick-nick som avslutades med en runda Phase 10. Thesi vann såklart. Om man i huvudtaget kan ha en taktik i detta spel, så var min högst bristande. Men jag var inte där för att vinna utan för att en sista gång få sällskapa med denna mysiga magdansande kvinna :)

tisdag 6 juli 2010

En sista kram

Dagens bestod av ett Goodbye på allra finaste Kindergarten.
Snyft.

måndag 5 juli 2010

Schland o Schland ich bin von dir begeistert...

So ein schönes Wochenende :) Ich und Stecherchen fuhren zu Anna in traumhafter Malchin, Mecklenburg-Vorpommern. Die Aktivitäten des Freitagabends bestanden aus Genuß beim See Müritz, Bad bis zu den Waden, Fischbrötschen, Fotoshooting und dann später, bei Oma und Opa, Erdbeere mit wunderbares, zähiges Eis.

Nach einem angenehmen Schlaf standen Stecherchen und ich auf und aßen ein sehr leckeres Frühstück. Käsebrötchen, Joghurt, Ananassaft wurde langsam genoßen. Nachdem ich meine Zähne, in das riesiges Badezimmer, geputzt hatte, gingen Stecherchen und ich zum Zentrum für eine gemütliche Stadttour Malchins. Bevor wir Anna bei der Arbeit abgeholt hatten, besichtigten wir die schöne gotische Kirche der Stadt, wo es vorallem eine angenehme Temperatur war.


Den Nachmittag und den Abend wollten wir beim Ostsee verbringen. Aber der Weg zu unserem Ziel war voll mit Stau belegt. Deshalb dauerte unsere Fahrt wenige Minute länger als erwartet. Aber zum See kamen wir früher oder später. Oh Mann, war es dort schön! Der Himmel war blau, die Sonne schien, es war genackt, es war heiß, die Wassettemperatur war über meinen Erwartungen und noch dazu; ich hatte meine Tage :) EGAL! ICH WILL BADEN! Und baden ist was ich machte.


Während unseres Strandaufenthalt, läufte das Fußballspel Deutschland-Argentinien. Es spielt aber keine Rolle wohin du fährst und falls man sich sogar vesteckt: wenn Deutschland irgendwelches Länderspiel mit Fußball hat, wird man von dem benachrichtigt, sei es man will es oder nicht. Ich fand es aber schön und die Stimmung des Strandes war..... GUT!
Wenn der Abend sich näherte packten wir unsere Strandschnecke und fuhren weitere west, nach Warnemünde. Dort war die Warnemünde Woche in voll gang und die Straßen waren eng. Trotzdem konnten wir ziemlich frei an die Mauer zum Leuchtturm wandern (wahrscheinlich weil es eine Mauer war). Der Sonnenuntergang war traumhaft hübsch und die Fotos machten sich noch schöner in dem rot-gelben Licht.


Sonntag bedeutete schöner Gottesdienst im Freien mit anschließend Käsekuchengenuß. Der Mittag bestand aus lecheren Fische, Pellkartoffeln, Butter und Gurksalat. Irre gut! Der Nachmittag kam und wir fuhren wieder weg, diesmal zu einem kleineren See. Schön! Bauchweh=Schlafen. Zzzzz.

Unserer Besuch endete so wie es angefangt hatte. Mit den Füßen im Müritz :)
Vielen Dank meine Lieben, für ein schönschönes Wochenende!

fredag 2 juli 2010

Jaha, då bär det av till Mecklenburg-Vorpommern!

onsdag 30 juni 2010

Hmm

Jag ska snart plågas av det kvinnliga röda, därför går humöret uppochner och jag har ingen aning om varför jag gråter.

Suck.

tisdag 29 juni 2010

Du, var är vår butler?

Erica was here. En vecka. Den var fylld och lite till. Bland annat av glädje.

Det blev slottsbesök,
fotoshootings,
det italienska köket,
fotbollsfeber,
riktig glass,
museumssprint,
vispgrädde som inte går att vispa,
ett abrupt fall
och mycket, mycket meeeeeer.

Erica stod för det huvudsakliga fotandet och filmandet men några klick blev det även från min kamera. Jag har valt att lägga fokus på matupplevelser under denna intensiva vecka:


Fika utanför eventuell tjänstebostad till Neue Palais.
Här kanske någon fått sin första kyss nån gång.



Pizza i park längs Spree och utsikt mot Berliner Dom.


Sista kvällen, eller snarare natten, på mitt rum.
Jordgubbar, maränger och vispgrädde som inte lät sig vispas.



Den oemotståndliga glassen bredvid Viktoriapark i Kreuzberg har jag dessvärre inget foto ifrån. Bara goda minnen och det är inte fy skam.

Vilken vecka kära vän!


lördag 19 juni 2010

Idag är det bröllop i Falkensee. Och inte nog med det, jag får besök!!!

Hakuna matata

För en vecka sedan bar det iväg med EC mot Budapest. På den 12 timmar långa tågfärden gavs det tillfälle att tala modersmålet mer än en gång. Väl framme i Budapest byttes det till buss med chaufför som endast talade ungerska. Medan solen var på nedgång och ytterligare passagerare inväntades svettades kroppen i den 36-gradiga kvällsluften. Några timmar senare mötte Nikola mig med en kram på en gata i Oradea. I onsdags, veckan efter stod jag i ösregn utanför en taxi. Väska i ena handen och paraply i den andra, inväntandes Nikola som snabbt var och köpte en pannkaka till mig. Vilken lycka, vilken kvinna. Vi kramades hårt och jag for. Vad som hände under dessa dagar emellan är ett enda virrvarr. Dag och natt byttes ut och försvårade min tidsuppfattning. Här följer fragment:

Så såg en del av oss ut :)

Vad vore sommaren utan en jordgubbe?

En vacker trädgård i väntan på någon.

Det här är Nikola. I bakgrunden en irriterad och irriterande italienare.

Marknadens skörd blir: Sallad på trappen!

Lugnet före stormen. Ser förövrigt ut som ett klassfoto :)
Översta raden från vänster: Anna-Karin, Daniella, Nikola, Maria.
Nedre raden från vänster: Steffi, Till.

Sjuka Tyskar och en Svensk leker datten i åskregn.

I väntan på torka.

The one and only: Kökstrion.

Myggbett :/

Såhär ska en marknad se ut!

Vi äter ungersk specialitet.

Ankrace. Det gick runt ordningsmänniskor och varnade för staketet däruppe,
att man inte skulle luta sig för då kunde det rasa samman. Ingen lyssnade.


Baltazar, "vår" hund ;)

Volontärskost: Pasta med tomatsås

Lite gung i den ljumma natten.

Oradeas stolthet och de fyra musketörerna.

Här fick jag uppskattningsvis 150 myggbett under en och samma natt.
Nu en fin påminnelse om en finare resa.


Ja, so war's!

torsdag 10 juni 2010

Och nu bär det av till Rumänien.....

...gode Gud bevare mig och låt inget ont hända mig!

Berlin, Berlin, wir fahren nach Berlin!

Måndag morgon kom far och syster till den Tyska huvudstaden. Det var varmt och klippigt men inget läge att klaga eftersom det en vecka tidigare hade varit 12 plus och regn. Hursomhaver gick vi mot Ruppinerstraße och de åt sig en frukost medan jag bakade en födelsedagskaka till Tollhausteamet. Louise och jag gick sedan till dagiset och barnen samlades som en levande kjol runt om mig. Vilken moment. De sjöng "Happy Birthday" och sedan var det dags för "Hoch soll sie leben". Min "typiskt svenska" syster och jag var med på eftermiddagsaktiviteterna och sedan gick vi tillbaka.

Sedan började vår resa började mot Berlin City och dess sevärdheter som jag snart kan innan och utan (det betyder inte att jag kan allt). Louise var framme med kameran, men snäppet värre i dokumentation-mästerskapen var ändå pappa som tog fram filmkameran efter varje ny förflyttning och nöjde sig inte att fånga situationen ifrån en vinkel utan minst tre skulle det vara.

Här är han. Med en virvelvind i håret utav blåsten
och med blicken på jakt efter nya dokumentationsoffer.

Med i sällskapet var som sagt kära syster Louise och hon är brun. Eller hon kände sig i alla fall brun i Tyskland. För att kunna solla ut de bästa bilderna knäppte hon kort i var och varannan sekund för att kunna ha något att välja emellan.

Men här fick jag henne. Längs Spreekanten.
Med ett oskyldigt leende. Visst är hon fin :)

Emellanåt så kommenterade vi, med svenska ögon, folk som gick förbi. Vi la ned det tillslut och konstaterade att det irrelevant.

Här här jag. I en knipa. Överraskad från två håll. I försök att skydda mig mot de
två "foto-freaken",tar jag fram två burgare från matstället som jag vanligtvis,
principiellt försöker att undvika.


Till slut for de hemåt. Tog mycket packning med sig. Jag är tacksam. Tack, tack!

söndag 6 juni 2010

Reingefeiert


Jaha, då var man 22 :)

Psalm 37:5

fredag 4 juni 2010

Glimt i ögat.

Igår var jag så trött när jag skulle åka till tyskakursen att jag steg på fel tåg och åkte åt helt fel riktning. Istället för 45 min färd tog resan två timmar. Det var inte det enda som gick lite skevt denna dagen. Jag bestämde mig efter middagen att ta en liten cykeltur. Kom iväg en bit, jag cyklade kanske en halvtimme, då hoppar kedjan. Utan framgång försökte jag sätta tillbaka den. Det blev till att traska hem i solgasset med alldeles för varma byxor på bena. Jag gick förbi ett vitt hus med lila gavlar, lila fönsterluckor, lila dörr och tänkte på Erica. Väl hemma i trädgården så kunde jag äntligen, trots brist i verktygsutbudet i boden, göra cykeln åkduglig. Anna blev överraskad över mina kunskaper. Jag log.

onsdag 2 juni 2010

För övrigt har jag varit här precis ett år idag ;)

You've got mail.

Vad kan göra en mer glad än ett kort från älskade mormor som säger att hon blir glad när hon tänker på mig. Då måste jag helt enkelt le så pass mycket att ögonen kisar.


Jag älskar att få post och jag försöker även att skicka tillbaka så gott jag kan. Ibland finns inspirationen där men ej tiden, ibland är det tvärtom. Men att svaren från mig dröjer beror inte på att jag inte tycker om personen i fråga och att jag inte vill svara. Nej, så är det inte alls. Det handlar snarare om en skev prioritering.

Tack alla nära och kära för alla kort och brev!!! Det kommer svar förr eller senare :D

tisdag 1 juni 2010

Alter Schwede

Als ich in die Bahn einsteigen wollte, begegnete mir ein unreifer Junge. Er guckte mich irgendwie verblüffend an und sagt mit einem Lächeln: "Wie siehst du denn aus?". Ich war ehrlich erstaunt und traurig von dieser Oberflächlichkeit und wusste nicht was zu sagen, wenn ich überhaupt etwas sagen wollte. Aber bevor ich auf irgendwas gekommen bin, sprach er weiter und sagte:"... alter Schwede"! Dann konnte ich nur einfach lachen und ich dachte; wenn er nur gewusst hätte, was ich für eine bin....

måndag 31 maj 2010

Det doftar vemod.

Efter ett års arbete lämnade jag idag in skåpnyckeln. Det var min sista arbetsdag på Tollhaus am Wald och himlen var grå. Avskedssamling hade vi redan haft veckan innan så uppståndelsen var inte så stor. På förmiddagen traskade jag ut och planterade, under ledning av Fabian, min gåva till dagiset, nämligen ett äppelträd. Jag har hjälpt pappa att plantera träd någon gång men de kunskaperna hade vissnat sedan dess. Else dokumenterade det hela med min kamera och det var allmänt trevligt med en skock nyfikna barn runt omkring. Jag pratade högt med kollegorna på tyska och det tyckte nog barnen var lite märkligt, det hade jag ju inte gjort innan. Planterat blev det tillslut och vi gick in och åt. På morgonen hade jag varit i Elviras grupp och vi hade haft en normal måndagssamling; kaos. Jerome försökte ständigt sätta sig i mitt knä men jag avfärdade det hela. Tillslut la han sitt huvud där istället och jag kliade honom på ryggen. Vilken moment. Just då och just nu när det går i repris börjar jag mer och mer förstå att det faktiskt är slut. Att jag inte varje morgon kommer mötas av ungar som ropar Anna! Att jag inte kommer kivas med Pascal, Nico eller någon annan bråkstake, under Story Time. Att jag inte kommer stå bredvid Felix och coucha honom att byta om till pyjamas. Att jag inte kommer försöka ta mig fram med två tyngder på benen iform av Jannik och Jerome. Att jag inte titt som tätt kommer få en kram av Elena utav någon särskild anledning. Att Pascal inte kommer säga "Na, meine Süße?". Att det helt enkelt inte kommer vara där. Att inga kära arbetskamrater kommer möta mig med ett leende när vi säger gomorron till varandra. Att Bea inte kommer släcka lyset medan jag sitter på toaletten. Att jag inte kommer att kunna gå in i köket och värma mig av ugnen och de fantastiska två; Beate och Melitta. Att jag inte kommer luncha med Ute och en skock pratglada kids. Att jag inte kommer pyssla med Meileen och spela spel med Pia och anstränga mig för att inte vinna. Jag kommer komma på besök, javisst, men att bara gå dit och veta att man tillhör, det kommer inte mer.

Jag bakade rabarberkaka till avslutning. Det var uppskattat och det gjorde mig så glad. Förra veckan hade jag även bjudit alla barnen på chokladbollar. Ni anar inte vilken reklam jag har gjort för denna boll under mitt år här och den har blivit väldigt uppskattad. Idag blev det därför en hög med recept till mina kollegor till att kopiera.

På måndag kommer min far och min syster. Det ska bli kalas, men tills dess får jag börja vänja mig vid känslan och acceptera läget. Det går nog.

So long, Farewell, Auf Wiedersehen, Adieu!

måndag 17 maj 2010

Wenn das endlich egal wird.

Das ist mir einfach egal, was die andere können oder nicht. Was für eine Befriedigung es ist endlich den Vergleich mit anderen zu ignorieren. Also, wenn ich es endlich irgendwann vermeiden und ignorieren werde. Mein Freund Samuel hat wahrscheinlich Facebook verlassen (d.h ich finde ihn nicht mehr da) und das ist bestimmt keine schlechte Idee, vielleicht sollte ich dass nachmachen. Ich meine, die Zeit nach meiner Arbeit besteht ganz viel von Internetherumsitzen und meine ernsteste Meinung nach, ist dass ganz trocken und arm. So will ich nicht mein Leben verbringen. So entwickle ich micht nicht, dass bringt keine Freude hervor. Dass hält mir nur in der Destruktivitätsblase fest, die Tränen und Bitterkeit herstellt. Heute morgen, gerade als ich wach gewesen bin, habe ich spontan zum Gott gebetet. Dann habe ich mich entschieden, dass heute kein Minderwertigkeitsgefühl mich greifen darf. Grade geht es mir gut, so wie der ganze Tag. Meine Hoffnung ist dass es nicht nur heute gilt, sondern auch für morgen.

Übrigens war München sehr schön :)

tisdag 11 maj 2010

By the way..

Jag har bestigit kullen!

Vägen upp

Toppen

Utsikten

Floran

Bestigaren som blundande tittar in i solljuset


måndag 10 maj 2010

Nach teureren Breitengradern!

Morgen bin ich nach München unterwegs :) Ich freue mich jetzt, aber anderes war es vorgestern. Dann hatte ich kein Bock darauf, wahrscheinlich wegen meines Heimwehs. Nun ist es aber besser geworden und ich will jetzt sofort Bayern entdecken und schauen was da los ist. Bier und eine helle Wurst habe ich gehört. Jedenfalls soll es ja so wahnsinnig teuer dort sein so ich nehme extra großes Taschengeld mit. Vielleicht werde ich mich verirren und nicht meinen Schlafplatz finden, wer weiß? Ich meine, mein Orientierungssinn ist ja nicht der Beste. Aber es wirt schon. Hoffentlich. Naja, wenn ich mich dann eventuell verlaufe, dann brauche ich wirklich das extra große Taschengeld. Ansonst darf ich sogar für frei in einer Schule, auf Annas Luft-Isomatte, schlafen, dass ist ja was von Großzügigkeit!

Bis dann!

fredag 7 maj 2010

Du är unik, underbar och framförallt älskad!

Jag vill begrava mina rädslor och aldrig besöka kyrkogården mer. De bara tynger och tynger utan att ge något tillbaka. Titt som tätt bestämmer jag mig för att strunta i dem, att för en gångs skull börja leva, att sluta frukta det som inte är värt att frukta. Att helt enkelt låta mig ledas av den Helige.

Men...det dröjer inte länge förrän känslan av mindervärdighet åter traskar tillbaka. Vandrar jag inte tillräckligt nära? frågar jag mig och trycks ännu längre ned i destruktivitetens gyttja. Där försöker jag kravla och kämpa på egen hand.

Jag väntar på skogsmästaren. Då drar han upp mig med sin starka hand.

torsdag 6 maj 2010

Bara situationen ställs i rätt perspektiv kan ett oumbärligt hopp födas.


Guds ljus sveper genom livet.
Smått osynligt, med endast bitar av glimmer som sätts samman i livets pussel.
Med ett ödmjukhetens hjärta söker den mitt eget hjärta,
min blindhet vill den förtära.
Med sitt sken vill den mörkret i mitt inre blända.
Då äntligen, till min stora lättnad, kan även jag säga:
han är med mig alla dagar.

fredag 16 april 2010

Tillit

Det ser så bra ut på utsidan men här inne rullar en sten av bävan runt. Gud, hjälp mig att få ordning, prioritera rätt och falla fritt.

söndag 11 april 2010

Inte mer än så här.


Louise och jag är systrar. Det ser man inte. Mer än så här likt blir det inte.



torsdag 8 april 2010

Into the wild.

Igår tänkte jag att jag skulle ge den tyska naturen ännu en chans. Såg en underbart fin och grön kulle. Solen var på nedgång och jag förställde mig själv ståendes på kullens topp och inblickandes i det röda klotet vars sista strålar skulle lysa i mitt ansikte. Men...kullen var inhängnad. Är människorna idet här landet så aggressiva mot kullar så att de måste omringas av stängsel? Nej, I guess not, aber det är nog en nisse som äger marken och som inte unnar någon att sätta sig på toppen av hans kulle och njuta av en fin solnedgång. Till råga på allt så kom jag knappt ifrån området, vägarna hindrades nämligen av, just precis, stängsel. Överallt detta tråkiga ting. Varför har man ett två meter högt viltstängsel mot grannen? Vänta nu, det beror förstås på djuren. Hmm.

torsdag 1 april 2010

...

Ikväll är en sån där kväll då jag känner mig som en enda stor, fet hycklare.

onsdag 31 mars 2010

Johanna's and Ay-Kay's tour de capital cities: Berlin


En vecka innan tidsomställning till sommartid kom hon förbi. Den där norrländskan.

Det var fint :)

tisdag 30 mars 2010

Tyskakursavslutning

Jag fortsätter och sprider den svenska chokladbollen över hela världen :D

Dessutom har jag kommit på att jag pluggar på ett väldigt olångsiktigt sätt. Jag skriver tyska mega bra texter ena dagen, andra dagen kan jag inte minnas ett dugg. Aaaaaaaa. Ich schaffe es einfach nicht mehr.

söndag 28 mars 2010

Låt din vilja ske.

Jag är i mitt våndornas centrum och överlägger och reflekterar. Metoderna är inte de bästa. Har just smakat på en Latte Macciato och känner hur illamåendet börjar komma. Kaffe kommer nog aldrig bli en del av mitt liv. Hursomhelst så är jag under stress och press. Det är nämligen ynka två och en halv vecka tills studera.nu stänger porten till ansökningar hösten 2010. Är det då min studietid börjar? Om det nu är det så gäller det att bestämma sig. Typ snart. En jobbig del av mig kräver en utbildning som låter bra. Mer och mer försöker jag att ignorera denna sidan. Nej, dags att tänka om. Dags att lyssna på Hans vilja. I och med det våga ta ett steg i tro och lita på att jag går rätt. De senaste veckorna har en och samma bibelvers dykt upp ett antal gånger. Detta trots att jag sorgligt nog mer sällan öppnar denna bok. Tänk vilken Gud. Nåväl, det hela står i Ordspråksboken 3:5-6. Så jag antar att det bara att göra det som står och inte tänka så mycket, för som Susanne sa, du måste ta första steget och sedan när du har gjort det så får du tio tillbaka. Att det ska vara så svårt att vara modig:


Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta
och lita inte till ditt eget förstånd.
Tänk på honom var du än går,
så skall han jämna vägen för dig.


lördag 27 mars 2010

Det var bara en dröm, eller inte...

Igår när jag tänkte att jag skulle boka alla mina biljetter som jag behöver så var det nå konstigt med DB:s hemsida. Alla sparpriser, som borde finnas fanns inte och mina resor som normalt sett skulle kosta 70 € låg på 250 € och jag fick en liten smärre chock. Om jag inte hade tänkt tanken att det kanske blir bättre om jag sover på saken och sen kanske ringer till mamma och pratar lite hade jag nog bokat det hemska flygplanet :/ Usch, gestern habe ich gesagt, dass ich DB hasse, today tycker jag lite bättre om dem.

måndag 15 mars 2010

En helt vanlig grå och regning måndag händer det...

Jag har köpt en GITARR :)
En "discounter-vara" med märket Golden Ton, vilket i sig själv är ett stor skämt. Å andra sidan går den att spela på. Dessutom tillkom extrasträngar, stämapparat, plektrum, en liten notbok och en gitarrbag, hela paketet för femtilappen. Einfach ein Snäppchen!

söndag 14 mars 2010

Idag bakar jag cheesecake-kladdkaka med Heidelbeere för jag ska bort. Hem till Marija som säger att hon inte kan laga mat. Well, inte jag heller, så det blir ju spännande. Men vi tar det säkra före det osäkra, vi väljer nämligen att arbeta med cous-cous :)

Gårdagen bestod bland annat av träff med de ståtliga systrarna Ericson. Det var mysig obwohl alla sura miner och snåljopiga handlingar på caféet där vi åt. Det var verkligen tråkigt för Apfelstrudeln var verlkligen gooood. Tur var väl att jag var i så trevligt sällskap :)

Jag är trött på att virka dread-locks. Och efter att ha läst dagens manna 1 Johannes 5:3-5 så tänkte jag att det är ju inte dödsviktigt. När jag har fått en uppgift eller liknande av någon, ja som typ detta virkandet, så tar jag det väldigt seriöst och jag halvt inbillar mig att det sitter en filur och betraktar hur mycket eller litet jag jobbar på det och jag själv har inte längre några val. Hmm, ja människans psyke är ett mysterium.

Förövrigt har jag nu använt mig av en springform i mitt bakande och smöret har smält igenom glipan. Dass heißt, hela huset luktar bränt smör. Dags att vädra!

Bis dann!

fredag 12 mars 2010

"Men du är densamme och dina år har inget slut."

Idag blev det ingen morgonpromenad, men det kanske blir en eftermiddagspromenad :) Jag försöker hela tiden förtränga att rörelse är kopplat till min mentala inställning. Men det är nog sant trots allt. Lite Bewegung, lite Sonne och lite mer Frühlingsfreihet, vilket leder till lite mer Begegnung med Freunden, gör att allt går mycket bättre, fast jag väljer att tro att det är mina böner till Gud som gör susen. För utan Gud skulle jag nog fortfarande ligga i min säng vid klockan åtta varje morgon och tycka att livet var allmänt surt, vara rädd för allt och alla och med en ångest att inte vilja gå till jobbet. Ibland måste man bli påmind, mängder antal gånger per dag att man själv inte står i centrum, att allt inte hänger på mig, att det inte hjälper att vara orolig för allt som inte har hänt. Det är dock alldeles för lätt att säga: var inte så orolig för framtiden, ta det när den kommer! att handla därefter är för min mänskliga karaktär som att ställa ifrån sig en cheesecake som jag redan börjat äta på. Hur går det till liksom?

Förra lördagen spenderades med tre franska damer. Först drog vi till Cinemaxx för att upptäcka Tim Burtons senaste: Alice in Wonderland. Jag kan inte riktigt uttrycka mig om det hela eftersom jag såg den tyska dubbingen. Trots att Depps röst var en aningen för läspande för min smak märkte jag till min förfäran att jag inte stördes så gräsligt av att munrörelserna inte hängde med till stämman. Oops!
Kvällen avslutades, efter missnöjt besök på Berlins legoland, på en restaurang med tysk husmanskost. Kyparen vägrade servera mig kranvatten, vilket jag aldrig varit med honom. Kanske visar på mina glesa "ute-ätningar". Nåväl, en saft var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig till min potatisgratäng, vilken var aningens för salt.

I måndags träffade jag min kära polska, Kamila. Vi drog till Kottbusser Tor för att söka värme på Café och vi hittade något. Sedan satt vi där och pratade om våra projekt, framför att våra seminarier och människor vi hade träffat där. Denna kvinna är så mysig i sin personlighet, hoppas att hon stannar i Berlin/Tyskland så att det blir enkelt att hälsa på henne. Fast jag har ju inte något emot att besöka Polen i och för sig. För inte alls så länge sedan fick jag redan på att piroger är är typ ryskt och polskt (jag är sämst på mathärstamning). Så nu typ tvingade jag Kamila att någon gång göra det med mig. -Bara det är med fullkorn, sa hon.

Anne, min kära "svenskaelev" har äntligen fått börja en svenskkurs, så nu vill hon åter träffas och snacka lite svenska med en som inte skrattar (jag menar inte hånskratt) åt det söta uttalet som alla har när de inte riktigt vet hur man ska säga allt.

Och om bara en fjuttig vecka kommer min kära Johanna hit. Och sedan ska vi åter ha en 48-timmarsweekend, fast vi inbillar oss att den är mycket, mycket längre.

Senare idag ska jag åka på födelsedagskalas. Det ska bli roligt.

15 mars öppnar slussarna och man får börja söka in. Då får jag ta mig i kragen. Tills dess får jag be och bygga upp ett skydd mot eventuella dalgångar och dramatiska ambivalenser.

Åååååååå, Gud hjälp min dramatik att inte alltid överspela!

onsdag 3 mars 2010

Jag saknar min Gud.

fredag 26 februari 2010

..på den gyllne stranden, skiljas aldrig mer...

Jag tänker på min mormor och hennes syskon, särskilt på hennes storasyster som inte längre finns, jag tänker på barnen och barnbarnen. Ett långt liv och så mycket människor som fick vara med i hennes liv. Ett människoliv är så mycket mer än en kropp. Därför känns det så konstigt när det livet inte längre är där. Värdefulla detaljer blir utelämnade. Men som mamma skrev; frid vilar över hennes minne.

Jag skulle vilja vara hos mormor nu. Jag är så rädd att hon också ska försvinna. Tänk om livet var som de där matteuppgifterna i mellanstadiet, då snigeln drog sig upp för brunnsväggen och sedan under natten gled ner hälften av promenaden under natten. Tänk om man levde i tio år och sedan gick tiden tillbaka fem år och sedan gick man fram lite mer och sedan tillbaka. Tänk vad mycket fina minnen man skulle kunna få återuppleva. Då skulle jag åter få kunna komma hem efter skolan, läsa läxor vid köksbordet medan mormor lagar mat. Sedan skulle vi kunna prata, skratta och spela ett spel tillsammans. Men och andra sidan skulle minnena förlora sin glans och det unika i varje ögonblick.

Livet är ett mysterium.

lördag 13 februari 2010

fredag 5 februari 2010

Fredag = Städdag

Jag blir galen på människor som, ja, vad ska jag säga, inte fattar, verkar vara dryga. Bortskämda ungar mer eller mindre. Hmm.

Denna vecka var det ferien i alla skolor i Falkensee. Det betydde att många barn med äldre syskon for iväg på skidsemester eller hittade på annat skoj. Summa sumarum, det var relativt dött på Tollhaus am Wald. Lugnt och skönt kan man också beskriva det som. I Rävgruppen var sju av arton barn närvarande i Ekorrarna var lika många. Frånvaron berodde också på sjukdom, så vi visste inte riktigt innan hur många som skulle komma. I så fall hade vi nog hittat på något annat, förberett oss mer. Nu gick vi nästan på varandra, visste inte vad vi skulle hitta på.

Jag har också haft språkkurs. Och jag har kommit in i något sorts gymnasieplugg igen, göra allt i sista stund. Det märkliga är att när jag har klarat av det, i sista minuten i all hast och det ändå fått till det bra, blir det nästan som en kick. Jag tror jag klarar allt på kort tid och börjar därför senare hela tiden och försöker överträffa mig själv. Jag blir galen på mig själv.

Nåväl, nu har jag städat huset och nu ska jag gå och handla toapapper.

Btw, så har jag någon konstig dröm och WG i Berlin, nån som känner sig taggad?

lördag 30 januari 2010

Another saturday night...

Jag har fått post :) Från UK och USA. Awesome!

Dessutom har jag motvilligt blivit "teachers pet". Jag ser det som att hon ännu inte har upptäckt mina brister. Så när de orealistiska berömmelserna kommer låter jag istället min blicken falla, mina kinder bli rosiga och hela min varelse ignorera det jag just hört.

Denna helg är redan ett rent kaos. Dags att skingra oredan.
Wiederschreiben!

Ps. På fritiset kom jag med idéen att konstruera en snölykta i papier-maché. Det är ju minusgrader och svårt att bygga dem ute. Det blev ett "Gemeinschaftsarbeit" som tog sin lilla tid, men visst blev det fint till slut?

lördag 23 januari 2010

Grått har gått mot blått.

Solen skiner över ett köldslaget, med tyska mått räknat, Falkensee. Luften är torr. På rummet är stillhet och tystnad ett faktum. Efter samtal och tankar efter den gångna veckan finns det nu en känsla av lugn. Kanske är det bara en kortvarig vind som sveper över helgen och skapar en bekymmersfri atmosfär. Kanske blir måndagsmorgonen lika tungrodd som alltid.

Om det nu är så att vad jag tror påverkar i större grad än väntat, då tror jag på bättre tiden. Inte visare men "rikare". Solen har ju börjat skina igen, det finns bevisligen hopp. Hopp om en vår. Det finns tysk grammatik som skrämmer och högar med uppgifter framför mig.

Men just nu blundar jag och känner tacksamhet.

måndag 11 januari 2010

Snowflakes, snowflakes dance around.

När kvällningen kommer och modet sjunker är det dags att skriva en lista. Lista över olika drömmar, mål och kanske rent ut sagt dumdristigheter, dårskaper och hypnoser som inte verkar vika av från min hjärna. Nu ska här analyseras och jämföras tills jag blir alldeles tossig på mig själv. Sen lägger jag mig ner, ber över det hela och sover lite.

torsdag 7 januari 2010

Vidare går livet. Vidare går vi.

Sverige var härligt, Sverige var på topp, Sverige var vitt och kallt, Sverige var kärlek. Men Sverige var också stress, fläng, trötthet och sjukdom. (Mamma varnade mig, eller förklarade i alla fall efteråt vad problemet till sjukdom var. Hon är ju i alla fall helt super måste jag ju säga) Det kan ju inte alltid vara perfekt, men en vit och fin jul fick jag i alla fall. Den var mysig och barnen var goa, även om jag motsträvigt fick hålla med om att vår familj enkelt kunde sättas som modell för vad vårt land är just nu; ett konsumtionssamhälle. Fruktansvärda mängder paket. Förhoppningsvis var det väl med kärlek menat.

Men det går ju inte att förneka att jag saknar dem. Jag saknar mitt jullov. Men häng och film och bara mys och pulkaåkning. Jag saknar det. Såna vänner har jag inte här. De skulle nog kunna vara, men jag är ju så hyperkomplicerad att lära känna. Det tar ju en evighet. Tror jag i alla fall. Och det är svårt att sluta tro när man väl har börjat.

Nu sitter jag här och tänker på våren. Jag vill också komma överens med Gud om hur den kommer bli. Jag vill också veta att den kommer bli full av kreativitet, inspiration, glädje och skratt. Framför allt glädje och skratt. Jag är inte glad och jag vet inte om jag kommer bli det på länge. Jag har svårt att vara det. Jag har lättare till likgiltighet, apati, nedtyngning än till skratt och att vara på topp.

Jag har kommit på att jag vill resa iväg, vart vet jag inte än. Någonstans i Europa helt klart. Men med vem? Det går ju tåg till Budapest och Prag från Berlin, det är ju ypperligt.

Här i Falkensee är det snö och några grader kallt. Barnen åker pulka, eller kälke är det mer. Alla har fortfarande såna träkälkar med medar, det är coolt, men verkar lite farligt ibland när de åker. Men kul verkar det ju i alla fall.


Och nu är det 2010, gör allt ännu mer deprimerande. Eller man kanske ska börja tänka lite mer positivt. "Gör dig inga bekymmer för morgondagen..."

Hursomhelst. Jag gillar inte husdjur där jag bor. Det ska jag minsann i alla fall aldrig med fri vilja skaffa. Aldrig. Stackars djur, och stackars människor som "måste" bo med dem.