När vintern kom.

Det snöar och hela Visby blir vintermysigt. Det glimmar från granar och enebuskar. Vi glider nerför de branta gatorna som förvandlats till isbanor. Det luktar kallt och även Gotland får känna på köldgraderna. Vi kommer ut genom dörren men fastslår att en skyffel bör efterlysas. Den är på väg säger hyresvärden. Cykellåset fryser fast. Men vad gör det att få gå en morgonpromenad till praktiken. Barnen rullar nerför kullarna och lärarna står och huttrar. Någon försöker göra en snöboll utan att lyckas. Under skosulorna knastrar det.

Sasha, Vika och jag har köpt en röd stjärna som vi satte i fönstret och en "ljusgardin" att ha på den grå cementväggen i hallen. Sasha var helt lyrisk vid upphägningen. Tänk vad lite ljus kan göra när dagen är så mörk. Jag gjorde en saffrans-cheesecake med peppparkaksbotten. En liten bit var smarrig, en stor bit var för mycket.

Advent firas med sång och musik. Var glad! Och jag är ganska glad, när jag sjunger för mycket efter att inte ha sjungit upp. Det blir att tappa rösten dagen efter. Det föds en förväntan i kyrkorummet som följer med hem.

Det är magiskt.

Ibland låter det mer dramatiskt än vad det är.

Det kommer bli bra. Tillslut.
Timmen går och sekunden säger olust.
Det går över.
Imorgon är en ny dag.
Sedan kommer en till. Och en till. Och en till.
Sedan blir det bra. Tillslut.

Jag är faktiskt lite tom och det skulle vara skönt att bara få åka hem. Men. Jag kan inte.

Kungen kommer snart!