Johanna's and Ay-Kay's tour de capital cities: Berlin

En vecka innan tidsomställning till sommartid kom hon förbi. Den där norrländskan.

Det var fint :)

Tyskakursavslutning

Jag fortsätter och sprider den svenska chokladbollen över hela världen :D

Dessutom har jag kommit på att jag pluggar på ett väldigt olångsiktigt sätt. Jag skriver tyska mega bra texter ena dagen, andra dagen kan jag inte minnas ett dugg. Aaaaaaaa. Ich schaffe es einfach nicht mehr.

Låt din vilja ske.

Jag är i mitt våndornas centrum och överlägger och reflekterar. Metoderna är inte de bästa. Har just smakat på en Latte Macciato och känner hur illamåendet börjar komma. Kaffe kommer nog aldrig bli en del av mitt liv. Hursomhelst så är jag under stress och press. Det är nämligen ynka två och en halv vecka tills studera.nu stänger porten till ansökningar hösten 2010. Är det då min studietid börjar? Om det nu är det så gäller det att bestämma sig. Typ snart. En jobbig del av mig kräver en utbildning som låter bra. Mer och mer försöker jag att ignorera denna sidan. Nej, dags att tänka om. Dags att lyssna på Hans vilja. I och med det våga ta ett steg i tro och lita på att jag går rätt. De senaste veckorna har en och samma bibelvers dykt upp ett antal gånger. Detta trots att jag sorgligt nog mer sällan öppnar denna bok. Tänk vilken Gud. Nåväl, det hela står i Ordspråksboken 3:5-6. Så jag antar att det bara att göra det som står och inte tänka så mycket, för som Susanne sa, du måste ta första steget och sedan när du har gjort det så får du tio tillbaka. Att det ska vara så svårt att vara modig:

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta

och lita inte till ditt eget förstånd.

Tänk på honom var du än går,

så skall han jämna vägen för dig.

Det var bara en dröm, eller inte...

Igår när jag tänkte att jag skulle boka alla mina biljetter som jag behöver så var det nå konstigt med DB:s hemsida. Alla sparpriser, som borde finnas fanns inte och mina resor som normalt sett skulle kosta 70 € låg på 250 € och jag fick en liten smärre chock. Om jag inte hade tänkt tanken att det kanske blir bättre om jag sover på saken och sen kanske ringer till mamma och pratar lite hade jag nog bokat det hemska flygplanet :/ Usch, gestern habe ich gesagt, dass ich DB hasse, today tycker jag lite bättre om dem.

En helt vanlig grå och regning måndag händer det...

Jag har köpt en GITARR :)
En "discounter-vara" med märket Golden Ton, vilket i sig själv är ett stor skämt. Å andra sidan går den att spela på. Dessutom tillkom extrasträngar, stämapparat, plektrum, en liten notbok och en gitarrbag, hela paketet för femtilappen. Einfach ein Snäppchen!

Idag bakar jag cheesecake-kladdkaka med Heidelbeere för jag ska bort. Hem till Marija som säger att hon inte kan laga mat. Well, inte jag heller, så det blir ju spännande. Men vi tar det säkra före det osäkra, vi väljer nämligen att arbeta med cous-cous :)

Gårdagen bestod bland annat av träff med de ståtliga systrarna Ericson. Det var mysig obwohl alla sura miner och snåljopiga handlingar på caféet där vi åt. Det var verkligen tråkigt för Apfelstrudeln var verlkligen gooood. Tur var väl att jag var i så trevligt sällskap :)

Jag är trött på att virka dread-locks. Och efter att ha läst dagens manna 1 Johannes 5:3-5 så tänkte jag att det är ju inte dödsviktigt. När jag har fått en uppgift eller liknande av någon, ja som typ detta virkandet, så tar jag det väldigt seriöst och jag halvt inbillar mig att det sitter en filur och betraktar hur mycket eller litet jag jobbar på det och jag själv har inte längre några val. Hmm, ja människans psyke är ett mysterium.

Förövrigt har jag nu använt mig av en springform i mitt bakande och smöret har smält igenom glipan. Dass heißt, hela huset luktar bränt smör. Dags att vädra!

Bis dann!

"Men du är densamme och dina år har inget slut."

Idag blev det ingen morgonpromenad, men det kanske blir en eftermiddagspromenad :) Jag försöker hela tiden förtränga att rörelse är kopplat till min mentala inställning. Men det är nog sant trots allt. Lite Bewegung, lite Sonne och lite mer Frühlingsfreihet, vilket leder till lite mer Begegnung med Freunden, gör att allt går mycket bättre, fast jag väljer att tro att det är mina böner till Gud som gör susen. För utan Gud skulle jag nog fortfarande ligga i min säng vid klockan åtta varje morgon och tycka att livet var allmänt surt, vara rädd för allt och alla och med en ångest att inte vilja gå till jobbet. Ibland måste man bli påmind, mängder antal gånger per dag att man själv inte står i centrum, att allt inte hänger på mig, att det inte hjälper att vara orolig för allt som inte har hänt. Det är dock alldeles för lätt att säga: var inte så orolig för framtiden, ta det när den kommer! att handla därefter är för min mänskliga karaktär som att ställa ifrån sig en cheesecake som jag redan börjat äta på. Hur går det till liksom?

Förra lördagen spenderades med tre franska damer. Först drog vi till Cinemaxx för att upptäcka Tim Burtons senaste: Alice in Wonderland. Jag kan inte riktigt uttrycka mig om det hela eftersom jag såg den tyska dubbingen. Trots att Depps röst var en aningen för läspande för min smak märkte jag till min förfäran att jag inte stördes så gräsligt av att munrörelserna inte hängde med till stämman. Oops!
Kvällen avslutades, efter missnöjt besök på Berlins legoland, på en restaurang med tysk husmanskost. Kyparen vägrade servera mig kranvatten, vilket jag aldrig varit med honom. Kanske visar på mina glesa "ute-ätningar". Nåväl, en saft var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig till min potatisgratäng, vilken var aningens för salt.

I måndags träffade jag min kära polska, Kamila. Vi drog till Kottbusser Tor för att söka värme på Café och vi hittade något. Sedan satt vi där och pratade om våra projekt, framför att våra seminarier och människor vi hade träffat där. Denna kvinna är så mysig i sin personlighet, hoppas att hon stannar i Berlin/Tyskland så att det blir enkelt att hälsa på henne. Fast jag har ju inte något emot att besöka Polen i och för sig. För inte alls så länge sedan fick jag redan på att piroger är är typ ryskt och polskt (jag är sämst på mathärstamning). Så nu typ tvingade jag Kamila att någon gång göra det med mig. -Bara det är med fullkorn, sa hon.

Anne, min kära "svenskaelev" har äntligen fått börja en svenskkurs, så nu vill hon åter träffas och snacka lite svenska med en som inte skrattar (jag menar inte hånskratt) åt det söta uttalet som alla har när de inte riktigt vet hur man ska säga allt.

Och om bara en fjuttig vecka kommer min kära Johanna hit. Och sedan ska vi åter ha en 48-timmarsweekend, fast vi inbillar oss att den är mycket, mycket längre.

Senare idag ska jag åka på födelsedagskalas. Det ska bli roligt.

15 mars öppnar slussarna och man får börja söka in. Då får jag ta mig i kragen. Tills dess får jag be och bygga upp ett skydd mot eventuella dalgångar och dramatiska ambivalenser.

Åååååååå, Gud hjälp min dramatik att inte alltid överspela!

Jag saknar min Gud.