Det är höst.

I tidigt gryningsljus.

En ny morgon.
Solen går upp bakom träden och de tegelbeklädda hustaken.
Jag vänder blicken mot skyn.
Jag andas ut min ensamhet...och andas in att jag är Hans.
Jag tillhör något större.

Vad vill den med mig?

Fram och tillbaka
fram och tillbaka
hjärnhalvorna brottas med varandra
slemmet samlas i halsen
magen blir underlig
jag blundar och ser bilder
jag öppnar ögonen och tas av verkligheten
vad vill den med mig?

Gesegnet.

Ich bin gesegnet.
Ich habe Freunde.
Ich habe Familie.
Ich habe Gesundheit.
Ich habe Dach über meinem Kopf.
Ich habe ein Bettchen.
Ich habe Geld.
Ich habe Essen.
Ich bin reichlich gesegnet.

Und trotzdem ruft das Herz und die Seele nach mehr.
Nach was Anderes.

Der Herbst ist da.

Kallare nätter med dubbla täcken.
Med frisk luft ner i lungorna och
extra lager under blå fjällräven utanför dörren.
Hes röst dricker varmt te med honung
mellan nya, varma vänner.
Huvudet böjt över böcker när mörkret faller
just som gitarren klingar från andra sidan väggen.

Jag heter Anna-Karin. Jag kommer ifrån Sverige.

Jaha då var den första svenskalektionen avklarad :)
Mina trevliga ukrainskor är mycket duktiga och det är en fröjd att lära dem vårat, i mångt och mycket, komplicerade språk.

Nu är det dags för kropppkakerullande och att jobba med barndomskartan inför redovisningen på fredag. Det kommer nog bli riktigt bra det!

Göran Skytte är i domkyrkan ikväll, man kanske ska ta sig en sväng om...

Die Sonne scheint.

Wo es passiert.