I en vardag

En kall morgon och jag väntar på en buss i en kur vid ett sjukhus. Den kommer inte. Jag ska till Hult och leka med barn i åtta timmar. Frestande okul en dag som denna. Bussen kommer inte. Ringer mamma. Det kommer fler bussar, fast fel bussar. Läser tabell. Det står visst något om skolbuss. Hmmm. Mamma-som-ställer-upp-i-ur-och-skur kommer farandes med 740.

Sedan kommer vi på att det är lov.

Magnus bakar banankaka på dagis. Det luktar gott men smakar salt. Det beror nog på att han har i 7 tsk bikarbonat istället för 1-2. Svårt med omvandling. Jag gör om, med Julia. Det blir jättebra.

Der Reiter

Det här ser jag varje dag: En häst. Och en ryttare. Eksjös ryttarstaty.
Varje dag.
Jag är ganska trött på den.

Kameleontåldern

Situation ett, på gata:

Åttaårig flicka: Hur gammal är du?

Anna-Karin: 20 år.

Åttaårig flicka: Va? Är det sant? Jag trodde du var typ 14.

Anna-Karin: Jasså.



Situation två, i omklädningsrum till simhall:

Åttaårig flickor: Ska du bada? Jag menar simma?

Anna-Karin: Ja.

Åttaåriga flickor: Men går inte du i skolan?

Anna-Karin: Nej, jag har redan slutat skolan, jag går inte i skolan längre.

Åttaåriga flickor: Vaddå? Hur gammal är du?

Anna-Karin: 20.

Åttaåriga flickor: Jaha (förebrående, förvånat).

Tystnad.



Situation tre, i skolan som lärar vikarie:

Tolvårig pojke: Hur gammal är du?

Anna-Karin: 20.

Tolvårig pojke: Jaha (lite förvånat).

Anna-Karin: Det trodde du inte va?

Tolvårig pojke: Nä, jag trodde du va' typ 16 eller nått?

Anna-Karin(tänkande): Nä, du skämtar?



Situation fyra, hemma:

Anna-Kairn: Mamma, om du inte skulle känna mig och du träffade mig för första gången, hur gammal skulle du tro att jag var då?

Mamma: Ja du...runt 25 någonting.

Anna-Karin: Jaja, Ok.

Summa summarum: "Johanna Renling-symtom"

Tillbaka till personliga bänklock och hängare

Jag älskar dem.
En sak är säker. Man, snarare jag, behöver inte vara orolig för något. Jag i en sjätteklass var helt klockrent. I alla fall i den klassen, på den skolan, i dag.

Rent socialt funkar det bra. Tar vi en närmare titt på pedagogiken kan den diskuteras. Hur i hela världen ska man på ett enkelt sätt förklara att det är fyra, inte fem, tiondelar som är lika mycket som två femtedelar, utan att säga för mycket?

Sen alla dessa klagomål: maten är skit, det finns inget att göra på rasterna, vi får inte ha våra mobiltelefoner, vi får inga håltimmar, vi får inte äta godis. Bla, bla, bla. Jag tar tålamodigt in synpunkterna medans jag njuter av skolmaten som bara kostar mig 20 ynka kronor, underhålls av dessa tolvåringars konversation med mig och varandra, känner min egen mobil hettandes i fickan (till vilken glädje?), ler över att äntligen få uppleva de korta 20-minuters-rasterna och tiger om mitt barnsliga godislöfte.

Samtidigt ropar hjärtat högt: "inte många hundra mil härifrån sitter det mängder med human beings och svälter och ni klagar på att maten är äcklig! Skäms!"Jag känner att mina lagrade predikningar om tacksamhet, över den goda svenska standarden, inte skulle bita på dem och låter bli att kila in det i dagens debatt. Vilken tur att jag får chansen imorgon igen.
Hursomhelst, jag kan inte låta bli att bara tycka det är helt jättekul, nära på att göra det gratis. Jag kände också att mammon inte hade så stor makt över mig, jag höll på att gå därifrån UTAN att fylla i lönelappen, vilken jag kände var nödvändig att fylla i p g a viss betalningsskydigheter. Halvvägs oberoende.

Snart är det dags för cellis.
Vi ses!

Ein Elephant für dich

Jag åkte till staden i Söder. Det tog mig fem timmar dit och sex timmar hem. Det var billigast så. Jag läste ut Inpå helig mark av Olof Edsinger och började läsa Egalias döttrar. Klara min vän, vilken läsupplevelse. Jag har aldrig varit så förvirrad i mitt läsande som nu, men ack så underhållande och inte minst en ordentlig tankeställare. Livets s k normer är inte så klockrent självklara trots allt.

Fröknar blir herkar, människor blir kvinniskor, sjömän blir sjökvinnor, behåar blir pehåar.

Malmö gav fina möten, tankeställare efter tankeställare. Jag lämnade ändock min 17 timmars vistelse med ett leende på läpparna. - Det finns visst fler än jag som diggar text-tv.
Det var en fantastisk vegetarisk buffé som jag bara frossade i och jag ångrar att jag somnade och missade den omissbara tack-o-suck-rundan.

Dagen idag har bestått av tysk rock-pop, tysk ironi-rock, tysk viking-rock a la youtube och egentillverkad schweizisk käserösti a la mig själv. Bitte gib mir nur ein wort...

Jag känner att jag måste börja ladda inför efter-nyår-sysselsättningen. Till jul kanske det blir Stolle i köket, vem vet.

Imorgon ska jag vara mattelärare för tolvåringar. Japp. Det är inte annat än att jag känner en liten nervositet. Tragiskt nog.
- Väx upp A-K! Du är faktiskt 20 år!
- Je sais.

Förutom detta kom jag på att livet är ganska ljust, med några tunga ovädersmoln. Förbipasserande.
I Malmö märkte jag att jag fortfarande lider av en undererfarenhet i viss mån (ganska stor mån).

Aja, jag längtar fortfarande till en doft av järn. Men snart ska jag till Marocko och där kanske jag glömmer bort hur det luktar. Javisst! Marocko! Imorgon måste jag ta tag i den där vaccinationsfrågan.

Bis Morgon oder ein anderen Mal...
The wannabe-som-alla-andra

Det första inlägget vill man ska bli speciellt, blir det här det?

Kära medmänniskor.

Sagt och gjort. Jag skapade mig en blogg.
Jag hade visserligen sagt till mig själv att jag egentligen inte ville, trots att jag var väldigt sugen. Mest för att jag lätt kan få ångest över vad jag skriver. Jag erinrade mig dock om att det ju är JAG som styr över vad som finns på bloggen och vad som inte behöver finnas längre så då blev jag lite lugnare och bättre till mods.

Så varmt välkommen, hoppas att du sitter bekvämt har någon sorts förfriskning tillhands för nu börjar resan med Ay-Kå Pi.

Vi ses!

Btw, idag har jag gjort öländska kroppkakor, påminner ytterst mycket om pitepalt (inte så konstigt, samma ingredienser, så att säga) och jag fick några fina minnesbilder av ett trevligt paltparty en vacker vårkväll på Liljeholmen (tänk vad minnena positiveras med tiden, det är inte klokt).

Klem.