Åttaårig flicka: Hur gammal är du?
Anna-Karin: 20 år.
Åttaårig flicka: Va? Är det sant? Jag trodde du var typ 14.
Anna-Karin: Jasså.
Situation två, i omklädningsrum till simhall:
Åttaårig flickor: Ska du bada? Jag menar simma?
Anna-Karin: Ja.
Åttaåriga flickor: Men går inte du i skolan?
Anna-Karin: Nej, jag har redan slutat skolan, jag går inte i skolan längre.
Åttaåriga flickor: Vaddå? Hur gammal är du?
Anna-Karin: 20.
Åttaåriga flickor: Jaha (förebrående, förvånat).
Tystnad.
Situation tre, i skolan som lärar vikarie:
Tolvårig pojke: Hur gammal är du?
Anna-Karin: 20.
Tolvårig pojke: Jaha (lite förvånat).
Anna-Karin: Det trodde du inte va?
Tolvårig pojke: Nä, jag trodde du va' typ 16 eller nått?
Anna-Karin(tänkande): Nä, du skämtar?
Situation fyra, hemma:
Anna-Kairn: Mamma, om du inte skulle känna mig och du träffade mig för första gången, hur gammal skulle du tro att jag var då?
Mamma: Ja du...runt 25 någonting.
Anna-Karin: Jaja, Ok.
Summa summarum: "Johanna Renling-symtom"
3 kommentarer:
vadå johanna renling-symtom?!?!
va innebär det egentligen =)
Att msn ser yngre ut än vad man är. Vilket är mycket positivt. jag är nu med i klubben. Jag har märkt att det är ganska skönt att ha den egenskapen, man får liksom vara ung lite lägre än alla andra. Trots den hjärnkapacitet som man ändå har.Hänger du med? ;D tihi...Hoppas vi ses snart. Puss
jag hänger helt klart med. har som sagt varit del av den klubben en längre tid =) man behöver ju inte ta fram det negativa i det utan glädjas åt det positiva! helt klart värt det.
Skicka en kommentar