Snow flakes have been falling down the sky since yesterday evening and so this morning I thought a great mist was approching me while I was opening the door to walk to the bus station. How wrong I was. no mist at all, rather a winter wonder land I was entering :)
The latest two weeks has been jolly good fun mixed up with some work as well. Last weekend, that means 18th - 20th of November, was the weekend of experience. It all started on the Friday afternoon. After a 30 minutes car trip to Hauganas (I think thats the spelling) we climed a fishing boat said "Hei" to the a man, whos name got lost in my memory, and headed for the wales. Yes, thats true, the humpback wales! After half an hours ride we saw the first sign of wale breathing. And in about one hour we had seen like eight, nine, ten humpbackies going up to the surfice to get some air. I got some pictures, but since the internet is rather slow, I can't show you my evidence.
Well, a good start of the weekend. In the not so early Saturday morning we rented a car, surprisingly with summer tiers, to get ourselfs away from the town of Akureyri. Direction was Mývatn. We saw, more or less, dead vulcanos and ate a sandwish nearby Dimmurborgi. The scenery from the roads were amazing. We stopped by the fall Godafoss and other weird bubbling things. It was an incredible day and before we hit the road back to Akureyri we had some time in the hot well nearby Reykjalhid, the town next to lake Mývatn.
As far as I remember the Sunday contained wale again, tough in another form.
This last week has been filled with a cinema visit (it happend every tuesday), some tours to the outdoor-swiming pool (it's a must if you live on Iceland), Jólahús (a house with a candy-covered roof) with all kind of christmas decoration from all over the world (the deco of the year was a potatoe to hang in the christmas tree), first of advent celebration a la Salvation Army, heart beat from the other side of the fjord, NORTHERN LIGHTS (two times!!) which doesn't seem to be a big deal for the Icelanders, a cosy dinner by the house of our tutor and not least.... a lots of hanging around in the school trying to look like a teacher ;)
Well, today I guess the most critical week of this Iceland trip just began. Lessons and visit from our teacher from Sweden is on the sceduale and hopefully I will pass this course as well as them before. It is such a luck tough, the week will end in happiness, I'm sure. How else can I describe the presens of Johanna Renling :D
måndag 28 november 2011
tisdag 15 november 2011
Om jag vågar.
Bortanför vägen finns en stig.
Jag tar den aldrig .
Jag har hört om de fantastiska äventyr den leder till.
Jag har verkligen hört. Inte sett, men hört.
Ibland börjar jag försiktigt gå men vandringen avbryts av det sviktande modet.
Modet? När kommer jag att få mod?
Det finns ett annat mod, någon annans mod.
Till mitt förfogande. Om jag vågar.
Det kanske är dags att gå den där stigen snart.
Jag tar den aldrig .
Jag har hört om de fantastiska äventyr den leder till.
Jag har verkligen hört. Inte sett, men hört.
Ibland börjar jag försiktigt gå men vandringen avbryts av det sviktande modet.
Modet? När kommer jag att få mod?
Det finns ett annat mod, någon annans mod.
Till mitt förfogande. Om jag vågar.
Det kanske är dags att gå den där stigen snart.
torsdag 10 november 2011
Ég heiti Anna-Karin.
Skumma saker händer på ön. Trappor förvandlas till busshållsplatser och så vidare.
I skolan träffar vi barn i olika klasser och åldrar. En del är först lite rädda och tillbakadragna, men det brukar brytas efter ett tag. Särskilt när det blir "friminut" och "fristund". Det är härligt. Bara rädslan för att göra misstag försvinner kommer denna praktikperiod bli great.
I förrgår var jag och besökte utebadhuset för första gången. Det var härligt. Det fanns olika bassänger med olika temperaturer. Det var härligt att kliva i det 43-gradiga vattnet med den mörka himlen över sig. Det var en skön promenad hem.
Senare gick vi på bio och såg "In time". Mitt i filmen kom det något oväntat; en paus på några minuter. Jaha, vad gör man då liksom.
Igår tog vi en annorlunda väg hem. Vi tänkte gå genom "vildmarken" men hittade inte vägen över forsen. Tillslut så kom vi till en bro som tog oss till andra sidan :) Istället för 20 minuters promenad var vi hemma efter cirka en och en halv timme. Därefter gick jag till den billiga affären Bonús och stoppade korgen full med mat. Kvällen bestod av popcorn-poppning och Band of Brothers.
Vad som väntar i helga får vi se. Lite skridskor, utflykt, bergsklättring och frälsis hoppas jag på.
På återseende.
I skolan träffar vi barn i olika klasser och åldrar. En del är först lite rädda och tillbakadragna, men det brukar brytas efter ett tag. Särskilt när det blir "friminut" och "fristund". Det är härligt. Bara rädslan för att göra misstag försvinner kommer denna praktikperiod bli great.
I förrgår var jag och besökte utebadhuset för första gången. Det var härligt. Det fanns olika bassänger med olika temperaturer. Det var härligt att kliva i det 43-gradiga vattnet med den mörka himlen över sig. Det var en skön promenad hem.
Senare gick vi på bio och såg "In time". Mitt i filmen kom det något oväntat; en paus på några minuter. Jaha, vad gör man då liksom.
Igår tog vi en annorlunda väg hem. Vi tänkte gå genom "vildmarken" men hittade inte vägen över forsen. Tillslut så kom vi till en bro som tog oss till andra sidan :) Istället för 20 minuters promenad var vi hemma efter cirka en och en halv timme. Därefter gick jag till den billiga affären Bonús och stoppade korgen full med mat. Kvällen bestod av popcorn-poppning och Band of Brothers.
Vad som väntar i helga får vi se. Lite skridskor, utflykt, bergsklättring och frälsis hoppas jag på.
På återseende.
söndag 6 november 2011
Mot väst.
Efter snabbvisit hos unge Herr Holm med combo i stockholmsterrängen, där många efterlängtade skratt avlades, gick resan mot väst. Inte vilket väst som helst. Islands vidder skymtades mellan molnen när planet började närma sig Keflavik Airport. Vilket vackert land. Övriga resan, då jag inte sökte efter vackra vyer gick åt att se filmen Adam. Den enda jag fastnade för på listan, listan jag inte visste hade fler sidor än en. Nåväl, det kommer en hemresa också.
Hur som haver, väl nere på land väntade oss mycket, men inte Peters väska. Trist. Efter några rundor till info desk blev det helt enkelt att fara till huvudstaden med lättare packning. Flygbussen tog oss genom mestadels lavastensbeklädda fält, där ett och annat berg skymtades i fjärran. Det var magiskt. Lite som att vara med i Sagan om ringen eller något liknande.
Väl framme vid busstationen blev det att gå omvägen runt huset och beställa taxi. Billigt och bra kom vi fram till Salvation Army Guesthouse med en ytterst ironiskt lagd receptionist. På sin fantastiska engelska ordnade han rum till killarna och lät även oss tjejer checka in i vårt fina trebäddsrum.
Kvällen bestod sedan av en exotisk middag på en hederlig snabbmatsrestaurang. Vad gör man inte när hungern kallar. Senare begav jag mig ner till the Assembly Hall på armén, tog mig en kopp te och njöt av frälsningsrocken som fick mig att log. Jag träffade några locals som jag pratade med och överförde mina hälsningar från kvinnan som dragit iväg till en annan ö. Efter viss isländskundervisning, där det föga "Ég heiti Anna-Karin" kom på minnet, blev det dags att dra sig tillbaka. Morgonen därpå väntade nya intryck.
Jo vars. Lördagen började med rostat bröd, kyrkbesök och avslutades med en dissikering av isländsk fårskalle. En delikatess som luktade precis som delikatesser brukar. Lite annorlunda. Lite näsrynkande. Emellan allt detta blev det ett långt skönt bad i den blå lagunen.
Dagen idag blev en vandring runt om i Reykjavik. Tänkte gått på gudstjänst men var så trött när jag vaknade och kände att jag behövde lite mera sömn. Det blev en promenad till Pärlan, som ger hela staden varmvatten, med utsiktspunkt och återigen Hallgrimskirkja, men denna gång att gå upp på toppen. Därefter blev det en macka på ett trevligt fik på köpgatan och sedan bar det iväg med flyg till Akureyri. Vilka vidder. Jag blev alldeles gråtfärdig. Jag längtar till morgondagen då det är ljust och jag får se vilka berg som verkligen omger denna fjordstad.
Hur som haver, väl nere på land väntade oss mycket, men inte Peters väska. Trist. Efter några rundor till info desk blev det helt enkelt att fara till huvudstaden med lättare packning. Flygbussen tog oss genom mestadels lavastensbeklädda fält, där ett och annat berg skymtades i fjärran. Det var magiskt. Lite som att vara med i Sagan om ringen eller något liknande.
Väl framme vid busstationen blev det att gå omvägen runt huset och beställa taxi. Billigt och bra kom vi fram till Salvation Army Guesthouse med en ytterst ironiskt lagd receptionist. På sin fantastiska engelska ordnade han rum till killarna och lät även oss tjejer checka in i vårt fina trebäddsrum.
Kvällen bestod sedan av en exotisk middag på en hederlig snabbmatsrestaurang. Vad gör man inte när hungern kallar. Senare begav jag mig ner till the Assembly Hall på armén, tog mig en kopp te och njöt av frälsningsrocken som fick mig att log. Jag träffade några locals som jag pratade med och överförde mina hälsningar från kvinnan som dragit iväg till en annan ö. Efter viss isländskundervisning, där det föga "Ég heiti Anna-Karin" kom på minnet, blev det dags att dra sig tillbaka. Morgonen därpå väntade nya intryck.
Jo vars. Lördagen började med rostat bröd, kyrkbesök och avslutades med en dissikering av isländsk fårskalle. En delikatess som luktade precis som delikatesser brukar. Lite annorlunda. Lite näsrynkande. Emellan allt detta blev det ett långt skönt bad i den blå lagunen.
Dagen idag blev en vandring runt om i Reykjavik. Tänkte gått på gudstjänst men var så trött när jag vaknade och kände att jag behövde lite mera sömn. Det blev en promenad till Pärlan, som ger hela staden varmvatten, med utsiktspunkt och återigen Hallgrimskirkja, men denna gång att gå upp på toppen. Därefter blev det en macka på ett trevligt fik på köpgatan och sedan bar det iväg med flyg till Akureyri. Vilka vidder. Jag blev alldeles gråtfärdig. Jag längtar till morgondagen då det är ljust och jag får se vilka berg som verkligen omger denna fjordstad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)