Mot väst.

Efter snabbvisit hos unge Herr Holm med combo i stockholmsterrängen, där många efterlängtade skratt avlades, gick resan mot väst. Inte vilket väst som helst. Islands vidder skymtades mellan molnen när planet började närma sig Keflavik Airport. Vilket vackert land. Övriga resan, då jag inte sökte efter vackra vyer gick åt att se filmen Adam. Den enda jag fastnade för på listan, listan jag inte visste hade fler sidor än en. Nåväl, det kommer en hemresa också.

Hur som haver, väl nere på land väntade oss mycket, men inte Peters väska. Trist. Efter några rundor till info desk blev det helt enkelt att fara till huvudstaden med lättare packning. Flygbussen tog oss genom mestadels lavastensbeklädda fält, där ett och annat berg skymtades i fjärran. Det var magiskt. Lite som att vara med i Sagan om ringen eller något liknande.

Väl framme vid busstationen blev det att gå omvägen runt huset och beställa taxi. Billigt och bra kom vi fram till Salvation Army Guesthouse med en ytterst ironiskt lagd receptionist. På sin fantastiska engelska ordnade han rum till killarna och lät även oss tjejer checka in i vårt fina trebäddsrum.

Kvällen bestod sedan av en exotisk middag på en hederlig snabbmatsrestaurang. Vad gör man inte när hungern kallar. Senare begav jag mig ner till the Assembly Hall på armén, tog mig en kopp te och njöt av frälsningsrocken som fick mig att log. Jag träffade några locals som jag pratade med och överförde mina hälsningar från kvinnan som dragit iväg till en annan ö. Efter viss isländskundervisning, där det föga "Ég heiti Anna-Karin" kom på minnet, blev det dags att dra sig tillbaka. Morgonen därpå väntade nya intryck.

Jo vars. Lördagen började med rostat bröd, kyrkbesök och avslutades med en dissikering av isländsk fårskalle. En delikatess som luktade precis som delikatesser brukar. Lite annorlunda. Lite näsrynkande. Emellan allt detta blev det ett långt skönt bad i den blå lagunen.

Dagen idag blev en vandring runt om i Reykjavik. Tänkte gått på gudstjänst men var så trött när jag vaknade och kände att jag behövde lite mera sömn. Det blev en promenad till Pärlan, som ger hela staden varmvatten, med utsiktspunkt och återigen Hallgrimskirkja, men denna gång att gå upp på toppen. Därefter blev det en macka på ett trevligt fik på köpgatan och sedan bar det iväg med flyg till Akureyri. Vilka vidder. Jag blev alldeles gråtfärdig. Jag längtar till morgondagen då det är ljust och jag får se vilka berg som verkligen omger denna fjordstad.