torsdag 11 april 2013

A day in the forrest.

Tillsammans med två finskor (ej skodonet, utan kvinnor från Finland) begav jag mig till Boserup Skov för en dag ute i naturen.


The Wilderness guide högg ved från torr pinne...

.....och scouten täljde "tänne".

Själv njöt jag av vårvärmen och den ljuvliga himlen blå.

Efter korven blev det såklart choklad-i-banan! Ni ser hur lyckliga vi blev!

Sedan vandring tillbaka i den fina, ljusa bokskogen som jag hoppas komma tillbaka till!

onsdag 3 april 2013

På andra sidan bron

Det har snart gått fyra veckor sedan jag packade min nästan-olyftbara-rullväska, satte backpackern på ryggen och begav mig till Danmark.


Tillsammans med sju andra kvinnor delar jag ett hus. Stora, ljusa rum. Det blir dammigt fort och jag som inte är van att behöva städa så ofta eftersom det aldrig blir dammigt på frälsis i Visby får nu vänja mig vid nya vanor.


Jag har det i alla fall trevligt. Väntar på våren. Njuter av att vara tvungen att cykla en mil om dagen. Skrattar åt saker som händer i huset, och utanför huset.

En ny vardag, som redan känns...just vardag. Tänkte visa lite bilder som inte har några som helst kopplingar till varandra men som visar en skymt om vad jag gör här. Ja jag vet inte om alla bilder är så representativa men..

Karin hade vägarna förbi Köpenhamn så det blev en promenad i blåsten och sedan lyxlunch på Café Norden :)

Under promenaden gick vi bland annat förbi denna vackra kyrka...
...och självklart Nyhavn - en säker turistpunkt.


Det gäller att ha växel tillgängligt i detta hem. Varje vecka betalar vi tillbaka allt vi är skyldiga alla. Det är en rolig syn. Pengarna vandrar fram och tillbaka ;)

Så här ser det oftast ut när jag vaknar på morgonen. Solens strålar väcker mig om inte alarmet hinner före.

Pinelopi - tjejen andra från höger - fyllde år och det firades med tacos, lek, musik och vimplar :)

En söndagskväll stod Hien för middagen. Det blev vietnamesiska rullar. Gott, och inte minst nyttigt ;)

En dag gjorde vi en trip till Köpenhamn med klassen och en del av utflykten var en guidad tur i Christiania.

"Swedish Embassy"
Vår guide som för 40 år sedan övergav Sverige för det "förlovade" landet Christiania. Hon verkade vara nöjd. Här står hon utanför "Banana house".

På parlamentets innergård har de marken täckt av, ja, inte är det gatu-sten inte, nej, trä-sten!!

Mirva från Finland bjuder på soppa och potatisbröd.





Ja, det var lite av hur jag har det. Kameran kommer sällan fram. Jag hoppas dock att det inte dröjer så länge förrän jag skriver något här. Det vore ju roligt för eftervärlden och världen idag.

Hej hopp!

lördag 27 oktober 2012

"Hemmablind"

När människor kommer och hälsar på och förundras över hur fint och idylliskt vi har det, det är då som jag inser att jag blivit "hemmablind". Jag trodde inte det var möjligt den där sensommardagen jag kom hit för två år sedan. Det var då som i en saga att vandra runt på gränder av kullersten och medeltida höghus. Jag hade min säng mitt i världsarvsstaden, helt ofattbart. Men med tiden blev den 700 år gamla muren bara staplade stenar och havet ett grått töcken som ibland fick symbolisera isolering. Rosorna längs de vita stenhusen var bara rosor i mängden.

I dagarna tre har vi besök av en lilja och en ny fin bekantskap. De positiva adjektiven flödar över och jag påminns om vart jag egentligen lever. Det säger också mycket om att livet inte behöver vara en dans på rosor bara för att man har tillgång till en rosenträdgård. Men det är härligt när någon drar en ur slummern och drar en dit.


onsdag 26 september 2012

Rutinmässig förflyttning

Vad intresserar egentligen en annan människa vad gäller en annan människa? Går det att tycka om någon som inte skrattar så mycket, någon som inte skämtar så mycket? Dras man till den som är lika skämtsam som en själv eller undviker man den för att få större utrymme och mindre "konkurrens"?

Hur är det med förskollärare, har vi en viss föreställning om hur en förskollärare ska vara? Får hon/han vara lugn, utan humor och kanske till och med ett uns tillbakadragen, eller finns det en förväntning att hon/han alltid ska vara glad, fylld av entusiasm och skoja med barnen stup i kvarten?

Idag snurrar mycket frågor kring vad människor runtomkring mig egentligen ser hos mig. Vad är det som gör att de tycker om mig?

Det är också en dag då jag känner mig hämmad. Motståndet kommer på något sätt inifrån och hejdar mig från att prata, be, sjunga, skratta, le, tänka goda tankar och se livet från den ljusa sidan. Allt som jag faktiskt vet i teorin stängs in och kvar, i praktiken, blir bara skal av rutinmässig förflyttning, inställningen att bara hålla med för att inte komma på kant med någon, viljan att gå undan och vara med sig själv och kanske främst lusten att lägga sig ner i sin säng och önska att allting försvann för en stund och när när jag åter steg upp ur min dvala skulle sinnet kännas lätt.

Men nu känns det tungt istället. Flera kilogram för tungt.

"Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen."

När morgonen kommer är bara en tidsfråga. Natten kan ju inte vara för evigt, en ny dag måste väl ta vid?!
 

lördag 15 september 2012

Den som väntar på nåt gott...

Igår var en intensiv dag. På grund av bristande framförhållning blev mitt rum natten till fredag en läsarstuga. Resultatet blev en sömnig, och något lättirriterad, Anna-Karin som med tack vare sitt arbetslag fick ihop ett hyfsat arbete på litteraturseminariet. Eftermiddagen och kvällen bestod sedan av positiv optikervisit och något som hängt i luften länge: Pizza och bio! Äntligen fick vi användning av våra BRAVO-biljetter.

Vi gjorde som i amerikanska filmer: beställde hem ;) och Erica ordnade med en sallad så god så god. Vi njöt av maten i vårt lilla pentry som förvandlats till italiensk restaurang med tillhörande musik och vit-röd-rutig handduk hängande på stolen. Jag bor tillsammans med en fantastisk person som har öga och öra för gott välbefinnande (jag vet inte om hon tänkt på det där med handduken, men det blev passande detalj).

I biosalongen var det mest personer under tio år (kan exemplifieras genom barnet bakom oss som otalet gånger gnydde och bad sin förälder om att få gå hem), men vi höll till godo och njöt av Modig som innehöll fantastiskt rött svall, björnar och framförallt mod.


onsdag 5 september 2012

På Mellangatan tjugoett

Återigen kallar jag Visby mitt hem och går den välkända stigen genom Almedalen ner till Högskolan. Bakom mig ligger en sommar, alltför kort och med händelser som skänkt glädje och händelser som skänkt sorg. Att planera nästa sommar känns mer lustfyllt än att acceptera att hösten med alla dess händelser är på intågande.

Jag ser mig om i rummet där vindsfönstret släpper in eftermiddagssolen rakt ner på min relativt nyinköpta, ännu blommande, Orkidé. Jag trivs bättre än när jag for för över tre månader sedan. Nu är jag här igen och med en viss lågmäldhet blickar jag motsträvigt framåt. Där framme ska beslut fattas, mod ej tappas och steg tas.

Det händer, oftare än jag vill, att det blir för mycket tankar som processas samtidigt i mitt arma lilla huvud. Då behöver jag något som skingrar dem, skippar fred mellan dem, om än det bara är möjligt för en liten tid. Perspektiv på tillvaron är väl det som oftast efterlyses. Vad kan det då vara, det där perspektivet? Ett vackert foto, en kärleksfull film, en varm kram, en bit god mat, en strof musik eller en drömmande dröm.... i  kombination med en uppriktig bön från ett förkrossat, eller bara dämpat, hjärta, brukar inte vara fel. 

Jag vill dela ett foto på en enkel ros (med ett mjölkeri från rokokotider på en frank landsbygd, där sagor blir verklighet, i bakgrunden). 


torsdag 12 april 2012

Just leave a note...

Gud,

jag har märkt att jag behöver dig. Det finns nånting i luften i din närhet som inte riktigt finns nån annanstans. Vart ska jag gå när alla är emot mig, eller när jag bara tror att det är så? Sanningen om mig själv finner jag ju hos dig. Ibland är du så långt borta, eller är det kanske jag? Men stundom hittar jag fram och anar sången som du sjunger till mig

You are mine, let me be yours
start to love me, with the love I gave you
and your life shall be renewed

Så lätt, så enkel.