Den som väntar på nåt gott...

Igår var en intensiv dag. På grund av bristande framförhållning blev mitt rum natten till fredag en läsarstuga. Resultatet blev en sömnig, och något lättirriterad, Anna-Karin som med tack vare sitt arbetslag fick ihop ett hyfsat arbete på litteraturseminariet. Eftermiddagen och kvällen bestod sedan av positiv optikervisit och något som hängt i luften länge: Pizza och bio! Äntligen fick vi användning av våra BRAVO-biljetter.

Vi gjorde som i amerikanska filmer: beställde hem ;) och Erica ordnade med en sallad så god så god. Vi njöt av maten i vårt lilla pentry som förvandlats till italiensk restaurang med tillhörande musik och vit-röd-rutig handduk hängande på stolen. Jag bor tillsammans med en fantastisk person som har öga och öra för gott välbefinnande (jag vet inte om hon tänkt på det där med handduken, men det blev passande detalj).

I biosalongen var det mest personer under tio år (kan exemplifieras genom barnet bakom oss som otalet gånger gnydde och bad sin förälder om att få gå hem), men vi höll till godo och njöt av Modig som innehöll fantastiskt rött svall, björnar och framförallt mod.