Idag blev det ingen morgonpromenad, men det kanske blir en eftermiddagspromenad :) Jag försöker hela tiden förtränga att rörelse är kopplat till min mentala inställning. Men det är nog sant trots allt. Lite Bewegung, lite Sonne och lite mer Frühlingsfreihet, vilket leder till lite mer Begegnung med Freunden, gör att allt går mycket bättre, fast jag väljer att tro att det är mina böner till Gud som gör susen. För utan Gud skulle jag nog fortfarande ligga i min säng vid klockan åtta varje morgon och tycka att livet var allmänt surt, vara rädd för allt och alla och med en ångest att inte vilja gå till jobbet. Ibland måste man bli påmind, mängder antal gånger per dag att man själv inte står i centrum, att allt inte hänger på mig, att det inte hjälper att vara orolig för allt som inte har hänt. Det är dock alldeles för lätt att säga: var inte så orolig för framtiden, ta det när den kommer! att handla därefter är för min mänskliga karaktär som att ställa ifrån sig en cheesecake som jag redan börjat äta på. Hur går det till liksom?
Förra lördagen spenderades med tre franska damer. Först drog vi till Cinemaxx för att upptäcka Tim Burtons senaste: Alice in Wonderland. Jag kan inte riktigt uttrycka mig om det hela eftersom jag såg den tyska dubbingen. Trots att Depps röst var en aningen för läspande för min smak märkte jag till min förfäran att jag inte stördes så gräsligt av att munrörelserna inte hängde med till stämman. Oops!
Kvällen avslutades, efter missnöjt besök på Berlins legoland, på en restaurang med tysk husmanskost. Kyparen vägrade servera mig kranvatten, vilket jag aldrig varit med honom. Kanske visar på mina glesa "ute-ätningar". Nåväl, en saft var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig till min potatisgratäng, vilken var aningens för salt.
I måndags träffade jag min kära polska, Kamila. Vi drog till Kottbusser Tor för att söka värme på Café och vi hittade något. Sedan satt vi där och pratade om våra projekt, framför att våra seminarier och människor vi hade träffat där. Denna kvinna är så mysig i sin personlighet, hoppas att hon stannar i Berlin/Tyskland så att det blir enkelt att hälsa på henne. Fast jag har ju inte något emot att besöka Polen i och för sig. För inte alls så länge sedan fick jag redan på att piroger är är typ ryskt och polskt (jag är sämst på mathärstamning). Så nu typ tvingade jag Kamila att någon gång göra det med mig. -Bara det är med fullkorn, sa hon.
Anne, min kära "svenskaelev" har äntligen fått börja en svenskkurs, så nu vill hon åter träffas och snacka lite svenska med en som inte skrattar (jag menar inte hånskratt) åt det söta uttalet som alla har när de inte riktigt vet hur man ska säga allt.
Och om bara en fjuttig vecka kommer min kära Johanna hit. Och sedan ska vi åter ha en 48-timmarsweekend, fast vi inbillar oss att den är mycket, mycket längre.
Senare idag ska jag åka på födelsedagskalas. Det ska bli roligt.
15 mars öppnar slussarna och man får börja söka in. Då får jag ta mig i kragen. Tills dess får jag be och bygga upp ett skydd mot eventuella dalgångar och dramatiska ambivalenser.
Åååååååå, Gud hjälp min dramatik att inte alltid överspela!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar