Berlin, Berlin, wir fahren nach Berlin!

Måndag morgon kom far och syster till den Tyska huvudstaden. Det var varmt och klippigt men inget läge att klaga eftersom det en vecka tidigare hade varit 12 plus och regn. Hursomhaver gick vi mot Ruppinerstraße och de åt sig en frukost medan jag bakade en födelsedagskaka till Tollhausteamet. Louise och jag gick sedan till dagiset och barnen samlades som en levande kjol runt om mig. Vilken moment. De sjöng "Happy Birthday" och sedan var det dags för "Hoch soll sie leben". Min "typiskt svenska" syster och jag var med på eftermiddagsaktiviteterna och sedan gick vi tillbaka.

Sedan började vår resa började mot Berlin City och dess sevärdheter som jag snart kan innan och utan (det betyder inte att jag kan allt). Louise var framme med kameran, men snäppet värre i dokumentation-mästerskapen var ändå pappa som tog fram filmkameran efter varje ny förflyttning och nöjde sig inte att fånga situationen ifrån en vinkel utan minst tre skulle det vara.

Här är han. Med en virvelvind i håret utav blåsten
och med blicken på jakt efter nya dokumentationsoffer.

Med i sällskapet var som sagt kära syster Louise och hon är brun. Eller hon kände sig i alla fall brun i Tyskland. För att kunna solla ut de bästa bilderna knäppte hon kort i var och varannan sekund för att kunna ha något att välja emellan.

Men här fick jag henne. Längs Spreekanten.
Med ett oskyldigt leende. Visst är hon fin :)

Emellanåt så kommenterade vi, med svenska ögon, folk som gick förbi. Vi la ned det tillslut och konstaterade att det irrelevant.

Här här jag. I en knipa. Överraskad från två håll. I försök att skydda mig mot de
två "foto-freaken",tar jag fram två burgare från matstället som jag vanligtvis,
principiellt försöker att undvika.

Till slut for de hemåt. Tog mycket packning med sig. Jag är tacksam. Tack, tack!