Hakuna matata

För en vecka sedan bar det iväg med EC mot Budapest. På den 12 timmar långa tågfärden gavs det tillfälle att tala modersmålet mer än en gång. Väl framme i Budapest byttes det till buss med chaufför som endast talade ungerska. Medan solen var på nedgång och ytterligare passagerare inväntades svettades kroppen i den 36-gradiga kvällsluften. Några timmar senare mötte Nikola mig med en kram på en gata i Oradea. I onsdags, veckan efter stod jag i ösregn utanför en taxi. Väska i ena handen och paraply i den andra, inväntandes Nikola som snabbt var och köpte en pannkaka till mig. Vilken lycka, vilken kvinna. Vi kramades hårt och jag for. Vad som hände under dessa dagar emellan är ett enda virrvarr. Dag och natt byttes ut och försvårade min tidsuppfattning. Här följer fragment:

Så såg en del av oss ut :)

Vad vore sommaren utan en jordgubbe?

En vacker trädgård i väntan på någon.

Det här är Nikola. I bakgrunden en irriterad och irriterande italienare.

Marknadens skörd blir: Sallad på trappen!

Lugnet före stormen. Ser förövrigt ut som ett klassfoto :)
Översta raden från vänster: Anna-Karin, Daniella, Nikola, Maria.
Nedre raden från vänster: Steffi, Till.

Sjuka Tyskar och en Svensk leker datten i åskregn.

I väntan på torka.

The one and only: Kökstrion.

Myggbett :/

Såhär ska en marknad se ut!

Vi äter ungersk specialitet.

Ankrace. Det gick runt ordningsmänniskor och varnade för staketet däruppe,
att man inte skulle luta sig för då kunde det rasa samman. Ingen lyssnade.

Baltazar, "vår" hund ;)

Volontärskost: Pasta med tomatsås

Lite gung i den ljumma natten.

Oradeas stolthet och de fyra musketörerna.

Här fick jag uppskattningsvis 150 myggbett under en och samma natt.
Nu en fin påminnelse om en finare resa.

Ja, so war's!