Solen skiner över ett köldslaget, med tyska mått räknat, Falkensee. Luften är torr. På rummet är stillhet och tystnad ett faktum. Efter samtal och tankar efter den gångna veckan finns det nu en känsla av lugn. Kanske är det bara en kortvarig vind som sveper över helgen och skapar en bekymmersfri atmosfär. Kanske blir måndagsmorgonen lika tungrodd som alltid.
Om det nu är så att vad jag tror påverkar i större grad än väntat, då tror jag på bättre tiden. Inte visare men "rikare". Solen har ju börjat skina igen, det finns bevisligen hopp. Hopp om en vår. Det finns tysk grammatik som skrämmer och högar med uppgifter framför mig.
Men just nu blundar jag och känner tacksamhet.
1 kommentar:
Anna-Karin börja TACKA Gud för måndagar. Att den dagen får bli en dag då du särskilt får dela med dig av Guds närvaro till din omgivning. Bed om en uppenbar Jesus närvaro kring dig att du får på ett särskilt sätt får vara ett salt på den plats där du är på dagiset, i hemmet eller på språklektionerna. Tacka, tacka, tacka Många kramar mamma.
Skicka en kommentar