Jag sitter på en båt och blickar ut mot Sveriges västkust. Lämnar den bakom mig med blicken fångad på något nytt och nästan lite skrämmande. Gotland. Ett isolerat tvärdrag eller en glädjebringande utandning. Det får upptäckas och utforskas och kanske blir det varken det ena eller andra, kanske blir det både och.
Simpevarps kärnreaktorer låter sig skådas från långt håll. Sedan passeras en liten ö med några hus. Ett, två tre...sju stugor får jag det till. Vilket liv. Där skulle man bo ett tag och lära sig ett och annat om vad som är värt att uppskatta.
Magontet och illamåendet sedan morgonen har gått över. Tre ostsmörgåsar till elvakaffet gjorde susen. Nu skiner solen och om det är något som jag kommer uppskatta på denna ö som väntar så är det dess många soltimmar. Jag gick in på yr.no och kollade vädret för kommande veckan. Sol varje dag. Jo jag tackar jag, det får bli min tröst.
1 kommentar:
Vi bad om det, eller hur? Att solen skulle titta fram när du kom till ön, som ett välkomnande från Honom där uppe. Kram från mamma.
Skicka en kommentar