söndag 26 april 2009

Ibland tar det emot att säga att allt är bra.

Med fyra glassburkar i kylskåpet innehållande korv, hamburgare och mos är livet ändå ganska bra. Men jag är nog lite ledsen för jag märker att jag inte har de egenskaperna jag trodde att jag hade. Jag som var den lugna, harmoniska, organiserade och stabila personen har övergått till att vara stressad, orolig för världsliga saker, vacklande och slarvig. Vad har hänt? Eller bara trodde jag så om mig själv därför att människor omkring mig intalade mig detta för att det var så de tolkade min tystnad och arbetsplikt?

Det finns mycket att arbeta på. Men just nu behöver jag bara en gudomlig axel att gråta ut hos.

2 kommentarer:

Adeline sa...

hej där.. papprena behövs för att min organisation bad om det, inget du behöver stressa om :)

Förövrigt om ditt inlägg vill jag bara ge dej en liten klapp på ditt huvud o säga att man har sina nergångar ibland med. Jag har alltid sätt mig själv på ett visst sätt men i pressade situationer ändrar även jag mina egenskaper. Kan det bero på stess? Sen å andra sidan kan man undra, är de de riktiga egenskaperna som kommer fram i de situationerna? Men efetrsom detta inträffar så sällan vill jag säga nej på det.

Ay-Kay sa...

Okej, bra att veta. Trodde det var nått jag totalt hade glömt :)

Tack för klappen och orden. Jag antar att vi har många sidor att upptäcka hos oss själva genom livet.