På andra sidan bron

Det har snart gått fyra veckor sedan jag packade min nästan-olyftbara-rullväska, satte backpackern på ryggen och begav mig till Danmark.


Tillsammans med sju andra kvinnor delar jag ett hus. Stora, ljusa rum. Det blir dammigt fort och jag som inte är van att behöva städa så ofta eftersom det aldrig blir dammigt på frälsis i Visby får nu vänja mig vid nya vanor.


Jag har det i alla fall trevligt. Väntar på våren. Njuter av att vara tvungen att cykla en mil om dagen. Skrattar åt saker som händer i huset, och utanför huset.

En ny vardag, som redan känns...just vardag. Tänkte visa lite bilder som inte har några som helst kopplingar till varandra men som visar en skymt om vad jag gör här. Ja jag vet inte om alla bilder är så representativa men..

Karin hade vägarna förbi Köpenhamn så det blev en promenad i blåsten och sedan lyxlunch på Café Norden :)

Under promenaden gick vi bland annat förbi denna vackra kyrka...

...och självklart Nyhavn - en säker turistpunkt.

Det gäller att ha växel tillgängligt i detta hem. Varje vecka betalar vi tillbaka allt vi är skyldiga alla. Det är en rolig syn. Pengarna vandrar fram och tillbaka ;)

Så här ser det oftast ut när jag vaknar på morgonen. Solens strålar väcker mig om inte alarmet hinner före.

Pinelopi - tjejen andra från höger - fyllde år och det firades med tacos, lek, musik och vimplar :)

En söndagskväll stod Hien för middagen. Det blev vietnamesiska rullar. Gott, och inte minst nyttigt ;)

En dag gjorde vi en trip till Köpenhamn med klassen och en del av utflykten var en guidad tur i Christiania.

"Swedish Embassy"

Vår guide som för 40 år sedan övergav Sverige för det "förlovade" landet Christiania. Hon verkade vara nöjd. Här står hon utanför "Banana house".

På parlamentets innergård har de marken täckt av, ja, inte är det gatu-sten inte, nej, trä-sten!!

Mirva från Finland bjuder på soppa och potatisbröd.

Ja, det var lite av hur jag har det. Kameran kommer sällan fram. Jag hoppas dock att det inte dröjer så länge förrän jag skriver något här. Det vore ju roligt för eftervärlden och världen idag.

Hej hopp!