Mor är upprörd. Över kattungar. Ja, jag klandrar henne inte.
Här sitter jag nu och tittar tillbaka på veckan som gått. The mood har gått upp och ner. Men nu är det nog på samma nivå där det började. Uppgivet.
I torsdag fick jag finaste kommentaren, den löd:
- Du har så fin röst. Å så är du så fin också.
Plats: Fritids någonstans i Eksjö, bland krig-brand-och naturkatastrofsritande pojkar i åldrarna sex till nio år. Well, he made my day. Medan jag försökte få dem att förstå allvaret bakom deras skisser. Krig är inget att skratta åt. Inte på det sättet.
Gårdagen bestod av barn och mig själv som försökte vara en god moster. Det gick sig inte riktigt. I viljan att göra gott fick jag dem istället att börja gråta fyra till fem gånger under dagen. Sista incidenten handlade om att jag skrek av irritation och smärta (för att vara ärlig var det nog mest irritation) och mamma tyckte jag uppförde mig som en tolvåring. Som tur är, eller vad man kan kalla det, fanns mormor där hela dan till min stora glädje.
Nu ska de små åter vara borta en vecka och det man försökt bygga upp av hyfs och fason, regler och kärlek, attityd och respekt, ansvar och konsekvenser kommer rasera som Berlinmuren en mörk novemberkväll. Giv mig styrka!
Men jag är glad att denna dag snart är över. Jag vill sova. Länge. Sedan ska jag gå på planering för Julfesten i kyrkan.
På tisdagen ska jag ha cellen.
På onsdagen ska jag bara finnas till för människor med behov.
På torsdag ...
På fredag...
På lördag..
På söndag...Nä, nu börjar det bli tråkigt.
Jag har förövrigt läst Flyga drake så nu är jag redo att se filmen. Började på en annan bok om Själens obotliga längtan efter Gud.
Kyrkans historia är så jobbig att läsa om. Också mycket intressant. Det finns så mycket trasigt och tragiskt där Gud inte fått vara den Han/Hon är utan bara ett maktredskap. Luther kom på sig själv krypa upp för en trappa i Rom för att på så sätt bli av med sin synd, och kom på att det hela var ju ganska knäppt.
Men... det har skett goda ting också. Go kyrkofäderna!
Nog talat om det.
Nu är det dags för kvällsgröten, pyjamastagpåningen, tandborstningen, bolibompatittningen, bokläsningen, sångsjungningen, Gud-som-haverbedjandet och slutligen sovandet.
Dealline: 20.00
Nu satte mamma igång Lolo och Bearnie-skivan. O no.
So long.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar