Jag vill fly.
Jag vill bort, bort, bort. Och bort ännu längre. Lyfter blicken och ser min gråzon som är så liten. I jämförelese. Ändå vill jag bara gråta. Boka tid för att gråta. Få bort den där stenen över bröstet. Den kallas sorg utspädd med bitterhet och jag vill skära den av mig. Nu.
Jag är trött på alla krav som inte finns förutom i mitt huvud. Jag är trött på att älta all gammal skit, ständigt, varje dag, varje minut och sekund. ALLTID. Men jag har inte förmågan att kliva ur pölen som suger ner mina fötter.
PMS stavas premenstruella spänningar. Jag stavar det postmenstruella spänningar.
På Campingen var det partipolitik och Guds försyn.
Och det som alltid återkommer, hoppet. Hoppet som aldrig sviker som aldrig verkar vilja slita sig ifrån mig. Som ett kovskinn omger det mig. Finns där hur jag än vrider och vänder på mig. Men det var väl så han sa, "födda till en framtid och ett hopp".
och min fråga är: hur i hela friden funkar mitt nya headset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar