Under beskydd

Bara i dig har min själ sin ro, bara i dig min Gud.

Från honom kommer mitt hopp, bara han är min klippa.
Min frälsning och min borg. Jag skall inte vackla.
Psaltaren 62 (bearb.)

Idag var en dag som jag inte riktigt vet var som hände och man vill liksom bara dra täcket över huvudet. Egentligen var det en helt vanlig dag, på fasaden sett.
Det hela började med att jag köpte en ipod nano för mycket pengar. Sedan for jag ner till vårdcentralen där jag spenderade nära femhundralappen. Därifrån for jag vidare mot city (haha) och gjorde av med ännu ett par, tre hundralappar. Usch och fy för konsumtion. Dagen innehöll ändock gemenskap med Nicole. Vi fikade, handlade present, cyklade, spelade, åt mat och spelade luffarschack på asfalten.
Nåväl, nu sitter jag här framför datorn och känner mig tomare än en filtallrik på morgonen efter frukosttid. All musiköverföring från CD har gjort mig likgiltig och musik kan i denna stund inte ge mig något särskilt. Bara ett längtande hjärta efter mer. Det måste finnas något mer, något större, något annat.
Jag tror det gör det.