Jag är förkyld. Men glad ändå. Har läst att svininfluensan närmar sig. I länet jag bor i, Havelland med 150 000 invånare, har 25 hittills insjuknat. Ännu ingen i Falkensee tror jag men i byn bredvid. Men som sagt så är jag glad ändå. Idag var jag i stadens bokhandel. Där jobbade ett halvt-excentriskt par i en liten lokal överfylld, upp i alla kanter och hålor, med böcker. Jag uttalade mitt ärende, vilket var att beställa en tysk lärobok för utlänningar, och detta ganska brådskande eftersom jag börjar kursen på tisdag och helt och hållet har glömt av att beställa kurslitteraturen. Egentligen hade jag redan på morgonen innan hittat boken på internet till ett troligt lägre pris. Men, när jag nu stod där i denna plocke-pinn-butik med böcker precis överallt (knappt att man kunde ta sig fram till disken liksom), och med de finurliga, hjälpsamma tu, ändrade jag mig. Jag menar de hade ju t o m varit i Sverige, han hade ett grått, långt skägg och hon såg ut som en gråhårig Kristina Lugn. Nä, jag betalar gärna 5€ mer för sådant.

Sedan var jag på Trödelmarkt på Tollhaus. Barnens föräldrar ställde upp med kläder och leksaker. Mina kära kollegor stod och sålde tårtor och kakor. Farligt. Bea förbjöd mig att betala för min kära Käsekuchen och Apfelkuchen. Mmmm, lecker schlecker!

Och nu har jag just pratat med min kära syster. Jag saknar henne. Och hennes barn. Det är spännande hur barn funderar och tänker på saker. Jag undrar vad Felicia egentligen tror att "Tåskland" är för något.

Förövrigt så sprider jag chokladbollen över världen, har börjat med Falkensee men den kommer komma långt mer än så.