lördag 5 september 2009

När kraven blir för stora.

Vad ska jag bli när jag blir stor? Pappa är här och undrar vad det ska bli med mig. Egentligen bryr jag mig inte. Ändå sätter hjärnan igång en tankeprocess om vad jag borde utbilda mig till, vad jag borde vara för framgångsrik människa med fin utbildning och god allmänbildning. Orka vara produktiv, orka vara NÅGON. Jag vill bara vara och försöka göra någon glad.

Så är det med det.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Älskade vännen min!!! Det är underbart att höra dina tankar. Vad vet vi om morgondagen... intet. Lev idag och gör någon glad låt Kristus bli din ledstjärna och få lysa genom dig. Då kommer du att sprida den vällukt medmänniskorna idag så väl behöver. Nu är du där du är, tids nog faller "poletten" ner och det kommer att ljusna. Välsignade "ungen" min. Kraaaaaamar från mor

Johanna R sa...

det är precis det du ska vara! någon som gör någon glad.

jag som har utbildning, jobb (ett tag), gammal som gatan... vad vet jag om vem/var jag ska vara? Inte ett skvatt.

Så jag tänker inte säga att det blir bättre sen...men vet du jag tror du klarar det bättre än vad jag gör =)

miss you!!

Anonym sa...

Kära Anna-Karin
Just nu befinner du dej på en plats som du kommer ha med dej hela livet. Du har gjort det här valet att åka till Tyskland och göra barnen glada på skolan du jobbar på. Arbeta som volontär är ju mycket passande när man är ung, du får massor av erfarenheter. Jag tycker du har gjort helt rätt att fara iväg. Den här resan kanske visar dej vägen vad du vill göra i framtiden. Vi föräldrar är alltid oroliga för våra barn och hur det går för dem, särskilt pappor...
Kram Barbro

Clara sa...

Det enda man verkligen behöver vara är lycklig. Kanske inte ens det? Man att vara tillfredsställd med en situation som man själv har valt.
Kramar Clara