Det började med ett telefonsamtal och slutade med ett lång, knepigt och osammanhängande blogginlägg.

Jag pratade i telefon och fick reda på att Johan fyller på en måndag 2050. Spännande. Storslaget. Jag kommer då alltså också fylla på en måndag. 62 år, tre år till pensionen. Intressant att en mobiltelefon har en kalender som sträcker sig ända till 2069, med tanke på att de flesta mobilägarna byter sin ägodel nån gång vartannat år. Nåväl, kalender kan ju flyttas med.

När jag var liten fann jag det lite underhållande att sitta och räkna ut när man fyllde på en viss dag. Det var ju allra roligast att fylla på en fredag eller lördag, eftersom man då kunde vara uppe lite längre. Jag kommer ihåg att en gång när jag gick i 3:an fyllde en kille år en söndag. Våran lärare gav alltid födelsedagsbarnet ett kort. Denna kille fick ett kort med en liten figur hållandes en blomma som var vissen texten till sa något i stil med att det var surt att fylla på en söndag. Uppmuntrande för 9-åring att göra ;) Frågan är om det menades att gratulanten var tvungen att vänta till måndagen för att gratulera och då hade blomman vissnat eller var det för att blomsteraffärerna var stängda och så även Konsum på denna gamla goda tiden och att blomman därför hade vissnat. Klurigt. Hursomhelst hade kille humor och tyckte det var allmänt kul. Han brukade nämligen med ett fnitter säga "av pappa choklad" när vår lärare högläste ur en bok som hette "av pappa såklart", dessutom bjöd han på gula russin som hans honkongska mamma tog med när hon hälsade på hans mormor som han aldrig hade träffat. Nog talat om denne pojk. Vänta, jag kom just på att jag aldrig reflexterat över om han var tvåspråkig. Hans mamma var från Hongkong men jag hörde honom aldrig tala någon mandarin eller vad man nu talar där.

En annan sak jag just kom att tänka på är att när jag gick på låg- och melllanstadiet så hade vi varje hösttermin Skolgårdsfest. Oj, oj, oj vilka minnen. Chokladhjul, lotterier, chips och popcorn. Tävlingar, disco som bara femmorna och sexorna vågade sig in på. Där kunde man köpa sura och salta "S" och dricka massa läsk. Men innan discot började var det dags för den stora dragkampen. Mann, det var grejer. Det brukade sluta med att sexorna vann, de var ju starkare. Men jag erinrar mig om när jag gick i första klass så kom vi tvåa. Vi förlorade tillslut, mot sexorna.

Men åter till att bli gammal. Det är lite läskigt att tänk sig in i hur det är att vara äldre än man är, för det är ju aldrig någon man riktigt vet. Tänk när jag fyller 62. Jag kanske har barn och kanske till och med barnbarn. Mina föräldrar finns inte längre (mamma kanske lever). Vilken konstig känsla. Jag vill inte tänka mer på det, det gör mig orolig, varför vet jag inte. Ååå, jag behöver lite frid.

En annan sak som jag gått och funderat på är "saker som förkommer i Sverige men som är en vanligare syn i Tyskland". Det kan bli en liten lista:
Människor som cyklar och röker, samtidigt.
Människor som inreder i gult och blått.
Människor som inte skäms för att bära magväska.
Människor som hellre dricker kolsyrat vatten än kranvatten.
Människor som älskar ljusa frallor och kan äta det varje dag utan att få ont i magen.
Människor som inte anser Nutella som godis på smörgåsen.
Människor som tycker om vatten blandat med tepulver.
Människor som älskar att betala med kontanter och finner det okej att hitta 100 butiker i Berlin som tar Visakort.
Människor som tycker att 3 mm tjocka ostskivor är "tunna".
Människor som fortfarande går runt i ljusblåflammiga jeans, likadan jeansjacka och med hockeyfrilla, som att varje dag manifestera det gyllende året 1989.

Nej, nog talat om detta. Nästa år fyller jag på en söndag. Det gör Johan också. Surt för oss.

Ciao!