Jag har varit på gudstjänst. Det var bra. Det var mycket som predikan handlade om men det var något särskilt som jag lade på minnet. Förväntningar. Miriam berättade en lite historia om en man som behövde låna en hammare av sin granne. På vägen dit intalade han sig olika saker som han trodde att grannen tänkte om honom. När han väl var framme vid grannens dörr var han så arg och irriterad så innan grannen hunnit säga "go' da" sa mannen att han minsann inte behövde låna någon dum hammare av någon dum granne.
Jag har dessutom just avslutat en kurs om grupprocesser och gruppdynamik. Jag har läst om förväntningar och hur det påverkar hur jag är mot människor och hur jag tar emot de signaler som andra sänder till mig. Tanken gick vidare på vad jag förväntar av Gud. Jag ber till honom, jag pratar med honom och sjunger och har gudstjänst i hans namn tillsammans med andra. Men. Vad förväntar jag mig egentligen av honom. Vad tror jag egentligen att han kan göra. Ibland tror jag att jag är som den där mannen som inbillar sig själv saker som inte är sanna, vilket gör situationen hemsk. Jag förväntar mig "fel" saker eller inga alls.
Detta stämmer inte riktigt överens med vad som står i Bibeln. Där finns det mängder med löften om vad Gud kan göra. Gör han det verkligen, eller är det bara jag som är förblindad av mina förväntningar som grundar sig i ingenting, så att jag inte ser de mäktiga gärningarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar