Solen målar skuggor vid vår dörr när snön smälter på livets stig.
Himlen utsöndrar värme. Visuell. Med ett sken av brådska.
Det tillåts att finna ro på tom bänk, inandas kall luft och kisa med nyvakna ögon mot nyanlända strålar.
Inte mer än så.
För när ögonen öppnas faller gulnat löv vid vänstra axeln och den eviga våren försvann med en hast av en räddhågsen hare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar