Kaos i kroppen och frustration över att hjärnan fladdrar iväg. Jag måste stanna upp, det här går inte längre. Det känns som om jag bara kör på, tänker inte, bara kör på. Lite som att kissa i byxorna. Speciellt denna vecka har kommunikationen med mig själv varit under all kritik.
Igår var det världspremier för FOCUS café. Vi bakade mängder under veckan, sov 30 % mindre varje natt, höll på att decka innan start, taggade till och gick på sparlåga sista timmarna, upp igen idag efter några timmars sömn, till kyrkan och producera, i annat café. Imorgon väntar söndag och barnskoj. Men visst blev öppnigsfredagen lyckad. 150 personer i vårt café och vårt stage/brasrum. Musiken från rapparna och senare Christofer Hiding med gang trängde genom fönstrena och dörrar in till oss bakom disken medan vi skrev "bristlista". Riktigt trevlig stämning. Och med en aning uppspärrade ögon tittade Samuel på mig oh sa: "så här mycket folk har jag aldrig sett i vår kyrka". Jag kunde inte annat än hålla med, i alla fall vad gäller källarenvåning.
Dagen idag bestod av norrländska. Jag tänker fortfarande på norrländska. Pasta med ost -och skinksås, bacon och möglig riven ost (haha) blev det under pratandet. Ekonomen och kreatören köpte mat för 17.50 per skalle. Ekologitänket blir nästa lektion.
Fast nu måste jag återgå till att möta sanningen och inte fly från mig själv eller någon annan.
Men ska jag vara ärlig har jag bara lust att skrika.
2 kommentarer:
vadå dagen på norrländska? hur kom det här sig?!
Hä som vi prata norrländsk hela veckan o hä går som inte slut. Nu har vi börja tänk på språke också. Två av oss ä halvnorrlänningar, hä kan föklara endel, kansche.
Btw, så var det en tjej i kyrkan idag som bott här tre veckor. Hon kom från Vännäs. Hon kände din lillasyster. Hon hette Caroline. ;)
Puss
Skicka en kommentar