När hjärtat ler.

Vad vore en sommar utan bad? Idag var det premiärtur till Waldbad med Tollhaus. Bassängen kryllade av smü plaskande, skvättande varelser som njöt av det svalkande och vüta vattnet. Inga sura miner här inte. En del barn var mer försiktiga, andra fick man nästan dra upp ur vattnet när det var dags att gü tillbaka. Jo, det är ändü väldigt fina barn jag für möjlighet att träffa varje dag. Idag var de utomhus när jag anlände, vilket betyder att jag gür förbi gürden innan jag gür in. Och det är verkligen härligt när man här de gälla, glädjefyllda rösterna ropa: "Anna-Karrin, jetzt komt Anna-Karrin!"(Anna-Karin, nu kommer Anna-karin). Mitt lilla hjärta fylls av värme och tacksamhet. Tacksamhet över att vara sü uppskattad. Det är fint!