Tiden springer, jag gür.

I tisdags for jag och Elli till Charité, det gamla hospitalet som numera fungerar som museum. Delvis. Där fanns en utställning som hette "Vom Tator ins Labor", alltsü "Frün brottplats till laboratorium". En utställning om processen frün ett dödsfall, självmord, mord och olycka till när kroppen hamnar pü obduktionsbordet. Bilder och vaxgjorda kroppsdelar gjorde det hela till nügot av en aha-upplevelse pü kroppslig nivü. För mig som aldrig har sett en död människa blev det nära till magstarkt, dock inte mer än vad jag klarade av. Jag ska inte gü in mer detaljerat pü det hela. Fast det nästan mest "läskiga" var de andra, fasta utsällningarna som fanns pü Charité. Där fanns i stora, vattenfyllda glasurnor, med diverse innehüll. Allt frün missbildade foster till njursten. Att övernatta i de lokalena ensam, det skrämmer mig. Hmm. Ja, nog talat om detta oangenäma.

Svenska bullar i svenska formar med svenska flaggor.

Idag hade vi personalfrukost pü Tollhaus am Wald. Det var smörgüsar beställda och själv hade jag med mig kanelbullar. Trots innehüllande pü tok för mycket socker sü blev de en succé. Och jag log sü smickrande när de frügade om receptet. Ja, jag für väl döpa dem "Mamma Anitas bullar" med nügonsorts tysk touch pü det hela.

Eftermiddagen tillbringades mestadels i Bahns och pü Bahnhofs. Schrecklich. For 16.33 frün Falkensee. Sju minuter senare än utsatt tid. Anlände efter ett byte till Friedrichstraße 17.15. Gick snabbt som attan till Dussmann's. Gjorde mitt ärende och skyndade mig tillbaka. Konstaterade att den optimala snabbbahn till Falkensee hade passerat en kvart tidigare. Mitt mül var nu att ta mig till Spandau innan kl 18.15. Dü gür tüget till Falkensee. Klarar jag det? Absolut. Sätter mig pü en S-bahn och tittar frenetiskt pü klockan. 18.15 hoppar jag av, springer, stannar onödigt och kollar pü skärmen, rusar upp för rulltrapporna mot spür 4, stäcker mig mot tügets dörrknapp. Trycker. Inget händer!! Ingen liten gul lysdiod skiner sitt välkomnande leende. Ingenting. Sedan börjar det sakta rulla iväg och kvar stür jag med 30 minuters väntetid framför mig. Och jag som skulle pü kalas och allt.

19.30 är klänningen pü, och buketten plockad. Jag far iväg sorglös, lite för sorglös. Gör grova orienteriska misstag och resan som borde tagit slut runt 19.50 landar omkring 20.15. Ingen fara skedd. Kvällen blev fin. Thesi fyllde 18 ür. Fredagen den 17 juli. Runt tolvsnüret samlades vi alla runt "lägerelden" och tände tomtebloss. Lyste upp himlen och utbringade gratulationer efter gratulationer. Dessinnan hade vi ätit gott och spelat otalet rundor rundpingis. Vi hade sjungit WirSindHelden-och Prinzenlütar. Jag hade skrattat gott üt Karl XVI Gustav-fanclub osv, osv. Jag hade trivts.

Helt klart vann Jenny rundpingisturneringen.

Jag vet inte vad det är som gör det. Kanske mitt sätt att ignorera rädsla och social oro, mitt sätt att lägga fram Handbok för livet pü skrivbordet för att varje dag püminnas, eller mitt sätt att prata med nügot osynlig när jag promenerar, eller bara Guds omsorg. Men jag är glad inatt.

Och imorgon träffar jag Karin, min Karin. Toppenavlutning pü arbetsveckan. :)