Viktig här och nu.

Idag kom jag faktiskt att tänka på alla uppgifter som människor har runt omkring. När jag cyklade hem från jobbet så kom det för mig hur viktiga alla personer är i det "hela". Speciellt kom jag att tänka på en farbror i min barndom, en farbror vid namn Gunnar. I frikyrkan hemma på Vattentorget 1 var det alltid onsdagskvällarna hela källaren var full med små livliga knattar som sprang hit och dit och hade fruktansvärt roligt. Men. För att komma in måste man först ta av sig alla ytterkläder. Det fanns en man i vår församling som hade hittat en finfin uppgift under dessa onsdagskvällar. Sisådär tio minuter innan sex, alltså långt innan jag, min syster och min mamma hade kommit dit (vår standard var att komma ca fem-åtta minuter för sent), stod Gunnar i dörren och hjälpte varje barn, stor som liten att hänga upp jackan och halsduken, vantarna och mössan på en galge som det stod "Wälkommen till Pingstkyrkan" på (jo, det var tryckfel på dem). Denna insats kan tyckas så löjligt enkel och kan lätt glömmas bort. Men den var så betydelsefull. Dels för att alla kände sig välkomna, dels att alla ledare till de olika barngrupperna kunde koncentrera sig på sin uppgift och dels för att ett stort kaos i klädkammaren förhindrades. Gunnar var lite till åren kommen och det var ju en välsignelse att han inte tänkte att han var "för gammal för att hjälpa till att tjäna" som det så klatschigt heter i dessa kretsar.

Ja. Så mitt budskap för kvällen var alltså: underskatta inte din uppgift där du befinner dig. Den är värdefull precis som Du. Glöm inte bort att för att kunna lägga ett pussel måste man liksom ha fler bitar än en.

Kram och puss!