Det handlar inte om vår kärlek till Gud,
utan Guds kärlek till oss.
Det är genom sin son som han visat oss vägen och
tagit våra synder på sig.

1 Joh 4:10

Plugga kan vara riktigt intressant bara man pluggar rätt saker, bara det väcker ens intresse och viljan att förändra världen. Eller, det behöver inte vara så drastiskt ;)

Vi pratar om genus, om klass och allt annat som vill styra vår värld och våra livsformer.

Aaaaaaa. Vi var på H&M:s barnavdelning idag. Inte ett enda rosa ting på "pojksidan". Mest bara mörka t-shirts med döskalletryck.

Nä just det ja, jag skulle visst städa.

Plugga är inte särskilt kul.

God Morgon.

Vaknar åter igen innan klockan har ringt. Det är lördag morgon och jag sätter på mobilen för att kolla tiden. Strax efter sju. Läser datumet. 11 september och det är nästan som hjärtat hoppar till, kallt. Tänk att det är nio år sedan jag kom hem från skolan, satte på TV:n i vanlig ordning (mest för att ta en titt på Sunset Beach eller nån annan amerikansk såpa) och märker att det enda som man kan se är allvarliga nyhetsankare som försöker att analysera en "flygplansolycka". Det talas om World Trade Centre, något som jag märker man bör känna till. Men som 13-åring har mitt kunskapsområde ännu inte nått så vitt och brett. Ändå kan jag inte slita mig från dessa nyhetssändningar, kommentarer och intervjuer efter varandra. På en liten inklippt skärm kan man direkt se hur det går för det ena tornet som pumpar ut rök. Och plötsligt händer det, det som får hela "olyckshändelsen" att vända till ett terrordåd. Ett till plan kör in i det andra av tornen. Med min 13-årshjärna kan jag inte riktigt förstå. Den första reaktionen blir mer en suck över att piloterna denna dag har kört under all kritik. Jag tänker mig nog två mindre plan som förirrat sig på himlen över Manhattan. Men det handlar om passagerarplan med flera hundra ombord.

Det oförklarliga försöker redas ut. Det var min första termin i högstadiet. Tala om att skolan och dess personal hade något att ta itu med. Året därpå, samma datum, skedde mordet på Anna Lind. Något, på ett sätt, ännu mer oförklarligt.

Den fria vilja sätter sina spår...

Ryggvärk och inre värk.

Det finns vissa saker på hyllan som borde plockas bort. För gått

Strandgatan 36

Jag sitter på ön i det fortfarande väldigt vita rummet och känner en tacksamhet till Guds försyn. De människor som kommit i min väg. Hmm särskilt gårdagen. Hemgruppen. Vi andades Gud och var oss själva. Tror jag.

Idag har jag ryggont och behöver koppla av sluta spänna mig och vara nervös över att min närmaste vardag kommer bli asocial och isolerad. Det kommer den inte bli. Ändå väljer jag bort vissa saker för att det är tryggast så. Det ger dessvärre ingen utveckling. Jag vet inte om det ger något i huvudtaget.

Vårt, jag och mina boendevänners (två ukrainskor och en ekeröbo), ställe saknar allrum eller annan gemensam sittmöjlighet i köket, vilket gör det svårare att, på ett mera naturligt, automatiskt och, i svensk bemärkelse, bekvämt sätt att komma varandra nära. Det som balanserar upp denna brist aningen är helt klart läget. Det enda som skiljer Högskolan från mitt hem är Almedalen. Det är pretty close.

Förövrigt har jag tagit på mig att läsa en kurs extra utöver mitt programs upplägg. Med innerlighet hoppas jag att självdisciplinen kan överraska positivt denna höst.

Har avslutat lite läsning om Sokrates och dennes seminariumpedagogik. Utan något särskild studieteknik vet jag inte riktigt vart det hela ska sluta. I Guds hand.

I närheten av ölands norra udde.

Jag sitter på en båt och blickar ut mot Sveriges västkust. Lämnar den bakom mig med blicken fångad på något nytt och nästan lite skrämmande. Gotland. Ett isolerat tvärdrag eller en glädjebringande utandning. Det får upptäckas och utforskas och kanske blir det varken det ena eller andra, kanske blir det både och.

Simpevarps kärnreaktorer låter sig skådas från långt håll. Sedan passeras en liten ö med några hus. Ett, två tre...sju stugor får jag det till. Vilket liv. Där skulle man bo ett tag och lära sig ett och annat om vad som är värt att uppskatta.

Magontet och illamåendet sedan morgonen har gått över. Tre ostsmörgåsar till elvakaffet gjorde susen. Nu skiner solen och om det är något som jag kommer uppskatta på denna ö som väntar så är det dess många soltimmar. Jag gick in på yr.no och kollade vädret för kommande veckan. Sol varje dag. Jo jag tackar jag, det får bli min tröst.

Påväg mot 19 augusti

Sverige, Sverige, Sverige för hela slanten. Sitter vid datorn med en sommar full med återseenden, glädje, lycka, pluggångest, flyttångest, fix&trix, smärta i mellangärdet och för lite Gud. Nu när jag väl sätter mig här för att plita ned några rader är det dags att dra sig något gammalt över sig och sova. Imorgon ska det bakas bullar och innan dess behövs lite sömn. Hjärnan går på högvarv och jag bara vill spy ut mig gammal skit som bara ligger och gnider in sig i hjärt- och hjärnväggarna.

Allt som glimmar är inte guld.

Något fint är att mamma hade födelsedag idag och det blev ett fint firande, det började med frulle utan dess like och avslutades med tårta inte heller utan like :)

Trästaden

Oaklake is the place. At the moment ;) Since Saturday. Ready? Donno.

Aber momentan kümmere ich mich nicht. Jetzt habe ich Urlaub für eine Woche.

Då ska jag försöka skratta :)

Kom och hälsa på!

Idag har jag haft en fin och mysig förmiddag med Thesi :) Vi åt jordgubbar och nektariner med vaniljglass som smälte gott i solen, maränger och lönnsirap. En trevlig liten pick-nick som avslutades med en runda Phase 10. Thesi vann såklart. Om man i huvudtaget kan ha en taktik i detta spel, så var min högst bristande. Men jag var inte där för att vinna utan för att en sista gång få sällskapa med denna mysiga magdansande kvinna :)

En sista kram

Dagens bestod av ett Goodbye på allra finaste Kindergarten.
Snyft.

Schland o Schland ich bin von dir begeistert...

So ein schönes Wochenende :) Ich und Stecherchen fuhren zu Anna in traumhafter Malchin, Mecklenburg-Vorpommern. Die Aktivitäten des Freitagabends bestanden aus Genuß beim See Müritz, Bad bis zu den Waden, Fischbrötschen, Fotoshooting und dann später, bei Oma und Opa, Erdbeere mit wunderbares, zähiges Eis.

Nach einem angenehmen Schlaf standen Stecherchen und ich auf und aßen ein sehr leckeres Frühstück. Käsebrötchen, Joghurt, Ananassaft wurde langsam genoßen. Nachdem ich meine Zähne, in das riesiges Badezimmer, geputzt hatte, gingen Stecherchen und ich zum Zentrum für eine gemütliche Stadttour Malchins. Bevor wir Anna bei der Arbeit abgeholt hatten, besichtigten wir die schöne gotische Kirche der Stadt, wo es vorallem eine angenehme Temperatur war.


Den Nachmittag und den Abend wollten wir beim Ostsee verbringen. Aber der Weg zu unserem Ziel war voll mit Stau belegt. Deshalb dauerte unsere Fahrt wenige Minute länger als erwartet. Aber zum See kamen wir früher oder später. Oh Mann, war es dort schön! Der Himmel war blau, die Sonne schien, es war genackt, es war heiß, die Wassettemperatur war über meinen Erwartungen und noch dazu; ich hatte meine Tage :) EGAL! ICH WILL BADEN! Und baden ist was ich machte.


Während unseres Strandaufenthalt, läufte das Fußballspel Deutschland-Argentinien. Es spielt aber keine Rolle wohin du fährst und falls man sich sogar vesteckt: wenn Deutschland irgendwelches Länderspiel mit Fußball hat, wird man von dem benachrichtigt, sei es man will es oder nicht. Ich fand es aber schön und die Stimmung des Strandes war..... GUT!
Wenn der Abend sich näherte packten wir unsere Strandschnecke und fuhren weitere west, nach Warnemünde. Dort war die Warnemünde Woche in voll gang und die Straßen waren eng. Trotzdem konnten wir ziemlich frei an die Mauer zum Leuchtturm wandern (wahrscheinlich weil es eine Mauer war). Der Sonnenuntergang war traumhaft hübsch und die Fotos machten sich noch schöner in dem rot-gelben Licht.


Sonntag bedeutete schöner Gottesdienst im Freien mit anschließend Käsekuchengenuß. Der Mittag bestand aus lecheren Fische, Pellkartoffeln, Butter und Gurksalat. Irre gut! Der Nachmittag kam und wir fuhren wieder weg, diesmal zu einem kleineren See. Schön! Bauchweh=Schlafen. Zzzzz.

Unserer Besuch endete so wie es angefangt hatte. Mit den Füßen im Müritz :)
Vielen Dank meine Lieben, für ein schönschönes Wochenende!

Jaha, då bär det av till Mecklenburg-Vorpommern!

Hmm

Jag ska snart plågas av det kvinnliga röda, därför går humöret uppochner och jag har ingen aning om varför jag gråter.

Suck.

Du, var är vår butler?

Erica was here. En vecka. Den var fylld och lite till. Bland annat av glädje.

Det blev slottsbesök,
fotoshootings,
det italienska köket,
fotbollsfeber,
riktig glass,
museumssprint,
vispgrädde som inte går att vispa,
ett abrupt fall
och mycket, mycket meeeeeer.

Erica stod för det huvudsakliga fotandet och filmandet men några klick blev det även från min kamera. Jag har valt att lägga fokus på matupplevelser under denna intensiva vecka:

Fika utanför eventuell tjänstebostad till Neue Palais.
Här kanske någon fått sin första kyss nån gång.

Pizza i park längs Spree och utsikt mot Berliner Dom.

Sista kvällen, eller snarare natten, på mitt rum.
Jordgubbar, maränger och vispgrädde som inte lät sig vispas.

Den oemotståndliga glassen bredvid Viktoriapark i Kreuzberg har jag dessvärre inget foto ifrån. Bara goda minnen och det är inte fy skam.

Vilken vecka kära vän!

Idag är det bröllop i Falkensee. Och inte nog med det, jag får besök!!!

Hakuna matata

För en vecka sedan bar det iväg med EC mot Budapest. På den 12 timmar långa tågfärden gavs det tillfälle att tala modersmålet mer än en gång. Väl framme i Budapest byttes det till buss med chaufför som endast talade ungerska. Medan solen var på nedgång och ytterligare passagerare inväntades svettades kroppen i den 36-gradiga kvällsluften. Några timmar senare mötte Nikola mig med en kram på en gata i Oradea. I onsdags, veckan efter stod jag i ösregn utanför en taxi. Väska i ena handen och paraply i den andra, inväntandes Nikola som snabbt var och köpte en pannkaka till mig. Vilken lycka, vilken kvinna. Vi kramades hårt och jag for. Vad som hände under dessa dagar emellan är ett enda virrvarr. Dag och natt byttes ut och försvårade min tidsuppfattning. Här följer fragment:

Så såg en del av oss ut :)

Vad vore sommaren utan en jordgubbe?

En vacker trädgård i väntan på någon.

Det här är Nikola. I bakgrunden en irriterad och irriterande italienare.

Marknadens skörd blir: Sallad på trappen!

Lugnet före stormen. Ser förövrigt ut som ett klassfoto :)
Översta raden från vänster: Anna-Karin, Daniella, Nikola, Maria.
Nedre raden från vänster: Steffi, Till.

Sjuka Tyskar och en Svensk leker datten i åskregn.

I väntan på torka.

The one and only: Kökstrion.

Myggbett :/

Såhär ska en marknad se ut!

Vi äter ungersk specialitet.

Ankrace. Det gick runt ordningsmänniskor och varnade för staketet däruppe,
att man inte skulle luta sig för då kunde det rasa samman. Ingen lyssnade.

Baltazar, "vår" hund ;)

Volontärskost: Pasta med tomatsås

Lite gung i den ljumma natten.

Oradeas stolthet och de fyra musketörerna.

Här fick jag uppskattningsvis 150 myggbett under en och samma natt.
Nu en fin påminnelse om en finare resa.

Ja, so war's!

Och nu bär det av till Rumänien.....

...gode Gud bevare mig och låt inget ont hända mig!

Berlin, Berlin, wir fahren nach Berlin!

Måndag morgon kom far och syster till den Tyska huvudstaden. Det var varmt och klippigt men inget läge att klaga eftersom det en vecka tidigare hade varit 12 plus och regn. Hursomhaver gick vi mot Ruppinerstraße och de åt sig en frukost medan jag bakade en födelsedagskaka till Tollhausteamet. Louise och jag gick sedan till dagiset och barnen samlades som en levande kjol runt om mig. Vilken moment. De sjöng "Happy Birthday" och sedan var det dags för "Hoch soll sie leben". Min "typiskt svenska" syster och jag var med på eftermiddagsaktiviteterna och sedan gick vi tillbaka.

Sedan började vår resa började mot Berlin City och dess sevärdheter som jag snart kan innan och utan (det betyder inte att jag kan allt). Louise var framme med kameran, men snäppet värre i dokumentation-mästerskapen var ändå pappa som tog fram filmkameran efter varje ny förflyttning och nöjde sig inte att fånga situationen ifrån en vinkel utan minst tre skulle det vara.

Här är han. Med en virvelvind i håret utav blåsten
och med blicken på jakt efter nya dokumentationsoffer.

Med i sällskapet var som sagt kära syster Louise och hon är brun. Eller hon kände sig i alla fall brun i Tyskland. För att kunna solla ut de bästa bilderna knäppte hon kort i var och varannan sekund för att kunna ha något att välja emellan.

Men här fick jag henne. Längs Spreekanten.
Med ett oskyldigt leende. Visst är hon fin :)

Emellanåt så kommenterade vi, med svenska ögon, folk som gick förbi. Vi la ned det tillslut och konstaterade att det irrelevant.

Här här jag. I en knipa. Överraskad från två håll. I försök att skydda mig mot de
två "foto-freaken",tar jag fram två burgare från matstället som jag vanligtvis,
principiellt försöker att undvika.

Till slut for de hemåt. Tog mycket packning med sig. Jag är tacksam. Tack, tack!

Reingefeiert

Jaha, då var man 22 :)

Psalm 37:5