När planer, visioner och drömmar måste släppas. När jag själv inte räcker till. När mungiporna dalat förlänge. När framtiden, vilken skulle ses som en ljus sommarmorgon istället upplevs som en mörk och gråtrist novemberkvällning. När jag aldrig vill vara där jag är. När jag tror att gräset är grönare på andra sidan. När jag ständigt bär på gråt i halsen. När jag glömmer löftena som aldrig skulle svika.
Då behöver jag din frid, Gud. Den som är och är värd mer än allt jag tänker, tror och hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar