Hos mormor för att göra fint. Klä granen. Hur var det nu med ljusen? Hmm, börja nere eller uppe, eller sätta upponer och upponer? Vi ringer inte mamma för hon sover och när vi frågar ikväll har vi ändå glömt hur vi gjorde, sen blir det samma dilemma nästa år igen, så vi gör lite som vi tycker. Vi byter ut gardiner och ställer fram krubban, äter mat och fikar. Vi vilar i mormors säng, suckar några suckar till Gud. Vi stuvar oss in i bilen, mat har vi med så vi kommer överleva under tre dagar av icke-konsumtion.
Hemma plockar vi, tar in granen genom altandörren, för att få in någon sorts känsla. Men mungiporna är nere. Bara när pappa skämtar lite så höjs stämningen för någon sekund. Vi vill höra skratt o gråt, sång och kiv, vadsomhelst, bara det är från barn.
Men i rummet står två orörda sängar och vid de små stolarna två par tomma tofflor.
Ty han skall ge sina änglar befallning om er att bevara er på alla era vägar. Psalm 91:11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar