Måndagen bestod, utöver viss överansträngning av hjärnan, av godistillverkning i mängder och avslutades med en film med mamma. "1939", svensk klassiker. Tre timmar av gråtrist krigstidsvardag men o, så givande med ett stycke historia och därmed kunskap.
Tisdagkvällen gav mig ännu ett bra och upplyftande samtal med Samuel, min käre bror i Herren. Jag hade ännu en gång gått dit (inte just dit för han har just flyttat) med entt behov av att älta gammal bitterhet och spy galla över livet i helhet. Men väl innanför murarna av spännande fondväggar och inredning á la Scmull, fanns inte längre något vilja till detta. Även om jag nu nästan inte riktigt kan erinra mig över allt vi sa, gick jag oerhört glad ut genom hans dörr och hem i den tysta natten, med psalm 40 i bakhuvudet och en dikt på framskridande. Jag var tvungen att på vägen hem stanna till för att plita ner några rader i mobilen som ej fick glömmas. Även denna kväll, eller snarare natt, avslutades med tvåtimmars "Nyckeln till frihet" tillsammans med mamma. Även om hon inte vet det, och jag säger det alltför sällan, så är hon kvinnan i mitt liv, från första stund jag såg henne.
Onsdagen bestod av övning inför julavslutning för skola i Eksjö och på kvällen träff med afrikahydda-vän, Sanna LR, troligen en av de ödmjukaste människor jag någonsin träffat. Vi hade en så bra kväll. Vi pratade om allt möjligt och egentligen ville jag inte gå därifrån men sömnen kallade. Jag fick en underbart god julgåva i form av ett hembakat bröd och en påse med goda läckerheter. Jag bara måste dela med mig av ett stycke recept som jag senare har erhållit. Jag hoppas att SLR inte har något emot det. Så...Vad hjärtat är fullt av talar munnen....
Lingonfudge: Man behöver 3 dl socker, 1,5 dl mjölk, 1,5 dl grädde, 1 msk sirap, 50 g smör, 50 g vit choklad och slutligen omkring 1 dl frysta lingon. Koka socker, mjölk, grädde och sirap till 125 C. Uppenbarligen så ska man...eh, röra om då och då. Sedan blandar man i smöret och chokladen. Låt sedan smeten svalna till 70 C...utan att röra runt. Blanda ner lingonen, häll smeten i bakplåtspappersklädd form, 12*12 cm föreslås. Låt det stelna till i kylen och...hum hum...skär i bitar.
Ja, så kom torsdagen med julbord, tomte och paketöppning med barnen på Patricia. Vilken fröjd och glädje, dock aningen spratt i ben och tunga. Andreas ringde under arbetstid och meddelade att ungdomsstyrelsen inte beviljat min ansökan till Tyskland. Suck nr två. Nåväl, kvällen avrundades i goda vänners lag med bön och Jesus. Ännu en moment denna vecka då jag bara fick vila i Guds famn och känna kravlöshet, min ständiga aktivitetsoro till trots. Jag önskar att det får gro, vad vi nu har, i vår cell där vi är smulor av samma bröd.
Fredagen rullade på tidigt med julavslutningar och sedan besök av Mikael som med rynkad panna och klining i bakhuvudet inte förstod varför jag inte fick ljud i datorns högtalare. Efter fem samtal med datorsupportrar och tekniker kom jag slutligen fram till Markus eller vad hans namn nu var och frågade om han kunde hjälpa mig med min dator. jag förväntade mig ett "Jaha, då ska du ringa det här numret...", men istället påbörjades mission: få-ljud-i-annakarins-dator. Jag var tillslut tvungen att lägga på eftersom jag råkade att söva hela alltet. Vi kom ändock onekligen lösningen på spåret och det ska väl kunna ordnas till. Med hjälp av Mikael. Kvällen avslutades med Julfest i Vetlanda. Tyvärr inga kommentarer.
Lördagen får förbli högst intetsägande. Vaknade till vid 13.20, la mig 22.00. Bytte aldrig kläder.
Idag söndag, fjärde advent, predikade Magnus i kyrkan och påminde oss om att varje sekund av vårt liv är vårt liv. Alla dagar som kommer och går, det är livet. Dags att börja leva? O, ja! Jag bestämde mig för att få ett slut på allt negopego i min tillvaro. Jag måste ständigt påminna mig själv och andra hur mycket vi alla är älskade. Det låter alltid lika naivt att säga det men det är ju sant. Senare på eftermiddage fick jag två mail: ett från Victor som sa att det var okej att hans bild på fjällvärlden fanns på min blogg utan att hans namn fanns med. Det andra var från Else i Falkensee som vägrade ge upp om min volontärtjänst. Det gjorde mig ganska glad. Väldigt glad faktiskt.
Nu sitter jag här framför datorn i mitt stökiga rum och undrar hur jag ska få ihop allt. Allt inför onsdagen då det verkar vara någon form av helgdag som ska firas, men också allt i livet. Hur mycket jag än funderar och oroar mig gör det inte saken bättre. Det jag får förtrösta på är Livet som skapade himmel och jord och som också gjort sig lika lång som jag kanske t o m kortare och som vet vad allt handlar om, som inte behöver några förklaringar. Bara ett förkrossat hjärta. Livet, som varje dag vill lära mig att fånga dagen.
1 kommentar:
Älskar dig mitt hjärta!!
"Fånga dagen" (i en viss form iaf =)) finns på min axel som en ständig påminnelse att aldrig sluta förundras.
längtar alltid tills vi ses!!
Skicka en kommentar