Ready for an exchange.

Jag är redo för ett äventyr. Var är du?
Jag vill vidga mina vyer, skapa nya kontakter, utbyta mina åsikter och knappa erfarenheter. Jag vill känna att välfärdssverige inte är min enda trygghet. Jag vill, jag vill, jag vill.

Men just nu klappar hjärtat för två lintottar. Och jag hoppas att måndag ska vara "the D-day". Jag är inte färdig på Gyesjögatan 20, inte än. Och jag vet att det är så, innerst inne, jag behöver inte passera hav eller berg för att dela något med någon.

Igår satt de tre musketörerna och pratade liv i ett långsmalt rum. De där samtalen är alltid mycket intressanta och får mig alltid att grubbla i några dagar om vem av oss tre som hade rätt eller om alla hade rätt. Jag brukar inte komma fram till något definitivt. Det är nyttigt att spekulera, analysera, kritisera så länge det inte skadar mig. Gränsen är dessvärre hårfin.
När jag satt i bilen med Rebecka utanför mitt hus, gick en del saker upp för mig. Saker som jag diskuterade mig fram till i bilen men som jag inte hade tagit på fullt allvar om där inte fanns någon som hörde mig besluta att lova mig själv. Ibland måste vi säga saker högt för att vi själva ska höra vad vi tänker. Så det kanske inte är så dumt att prata med sig själv då och då. Fast snäppet bättre med andra :)