I landet som flödar av bratwurst och bier är jag nu pacerad. Tisdag morgon mötte mig Susanne och Anna-Sophie mig pá Falkensee Hbf. En tysk familj. I en tysk förort. Jo, det är sá det är. Det känns om en vecka sedan jag kom, vilket det inte är. Just nu sitter jag vid Susannes laptop. Báde hon, och jag djupt in i mitt inre, har konstaterat att en laptop är vad jag behöver. Annars behöver jag inget särskilt i detta samhälle av kommers, tjocka ostskivor och chokladdoppade kex till mellanmál.
Tollhaus am Wald, förskolan jag jobbar pá är wunderschön. Det är inte som i Sverige, det kan man verkligen säga....Det är mycket som inte är som i Sverige och det är mycket som bryter mot principer jag har. Det är dock därför jag är här. Detta är inte Sverige. Detta är ett utbyte. Jag ska ta del av en annan kultur, men jag hoppas äen fá dela med mig lite av min egen och de tankar som är starka i mig.
Det kommer emellanát ljusskimmer. Saker som Susanne säger, nágot jag ser, nágot nágon gör eller extra, intressanta möten med människor. Det lyfter.
Nu máste jag tyvärr gá. Men jag hoppas pá bättre internetkommunikation.
Tschüß!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar