Ja, då är det bara fyra timmar kvar. Då går tåget mot forna DDR. Svensk och dramatisk som jag är känns det liksom, dramatiskt. Eller snarare jag känner att jag bör känna mig dramatisk. Sista svängen på stan, sista glassen på campingen, sista middan med familjen osv. Dessvärre är det inte jag utan snarare omgivningen som utsöndrar denna dramatik. Jag ser det som en lite resa. Varför göra allt så blödigt? Eller så försöker jag bara finna någonting att skylla min egentliga bävan. Analysen över det hela lämnar jag så länge.
Men jo, jag kommer ha en adress där jag bor, jag ha lovat någon att lämna den här:
Anna-Karin Petersson
c/o Susanne und Michael Schröder
Ruppinerstrasse 10a
146 12 Falkensee
Men jag skriver väl här emellanåt. Jag har finally ändrat inställningar så nu kan vemsomhelst skriva kommentarer.
Bis bald!
1 kommentar:
Hej tjejen! Hoppas du med får en superduper resa! haha jag förstår vad du menar med att det känns dramatiskt, precis lika dant här! hela mina familj är blödiga värre o tror jag ska stanna hela livet ;)
kramar adeline
Skicka en kommentar