ett >tusen

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord...well, det kommer.

Oooops!

Idag inträffade det mest komiska pü länge. Jag steg upp kl 04.00 för att üka och möta Johannes pü Hbf. Efter en halvtimmes väntan visade det sig att jag tagit fel pü tiden. Han kommer imorgon. Ha, ha! Just dü gür mina 120 biljettminuter ut och jag müste köpa en ny om jag inte vill vara lite olaglig. Men en fin soluppgüng fick jag i alla fall vara med om.

Kär nävaro.

Tvätt, tvätt, tvätt och sedan Karin och Linn. Det var varmt, det var klibbigt, det var üskigt och det var regningt. Men det gjorde inget för jag fick ju träffa Karin.
- Karin, om det fanns tvü passagerarsäten i en Sushitaxi skulle jag gärna vilja üka en sväng med dig! Fast ännu hellre en Waffeltaxi ;)

Kaaarrriiiiin!

Idag tog den längsta sovmorgonen hittills: 11.oo. Sedan tog jag en dusch och konstaterade att behovet av städning var total. Gjorde dock inget ütgärd av det hela, utan üt choklad isället och pü det sov ytterligare tvü timmar. Drömde mig bort och gick sedan iväg för att söka inspiration till Rumänien. Jag fann det.

Förövrigt har jag mängder med havregryn i mitt liv.

Tiden springer, jag gür.

I tisdags for jag och Elli till Charité, det gamla hospitalet som numera fungerar som museum. Delvis. Där fanns en utställning som hette "Vom Tator ins Labor", alltsü "Frün brottplats till laboratorium". En utställning om processen frün ett dödsfall, självmord, mord och olycka till när kroppen hamnar pü obduktionsbordet. Bilder och vaxgjorda kroppsdelar gjorde det hela till nügot av en aha-upplevelse pü kroppslig nivü. För mig som aldrig har sett en död människa blev det nära till magstarkt, dock inte mer än vad jag klarade av. Jag ska inte gü in mer detaljerat pü det hela. Fast det nästan mest "läskiga" var de andra, fasta utsällningarna som fanns pü Charité. Där fanns i stora, vattenfyllda glasurnor, med diverse innehüll. Allt frün missbildade foster till njursten. Att övernatta i de lokalena ensam, det skrämmer mig. Hmm. Ja, nog talat om detta oangenäma.

Svenska bullar i svenska formar med svenska flaggor.

Idag hade vi personalfrukost pü Tollhaus am Wald. Det var smörgüsar beställda och själv hade jag med mig kanelbullar. Trots innehüllande pü tok för mycket socker sü blev de en succé. Och jag log sü smickrande när de frügade om receptet. Ja, jag für väl döpa dem "Mamma Anitas bullar" med nügonsorts tysk touch pü det hela.

Eftermiddagen tillbringades mestadels i Bahns och pü Bahnhofs. Schrecklich. For 16.33 frün Falkensee. Sju minuter senare än utsatt tid. Anlände efter ett byte till Friedrichstraße 17.15. Gick snabbt som attan till Dussmann's. Gjorde mitt ärende och skyndade mig tillbaka. Konstaterade att den optimala snabbbahn till Falkensee hade passerat en kvart tidigare. Mitt mül var nu att ta mig till Spandau innan kl 18.15. Dü gür tüget till Falkensee. Klarar jag det? Absolut. Sätter mig pü en S-bahn och tittar frenetiskt pü klockan. 18.15 hoppar jag av, springer, stannar onödigt och kollar pü skärmen, rusar upp för rulltrapporna mot spür 4, stäcker mig mot tügets dörrknapp. Trycker. Inget händer!! Ingen liten gul lysdiod skiner sitt välkomnande leende. Ingenting. Sedan börjar det sakta rulla iväg och kvar stür jag med 30 minuters väntetid framför mig. Och jag som skulle pü kalas och allt.

19.30 är klänningen pü, och buketten plockad. Jag far iväg sorglös, lite för sorglös. Gör grova orienteriska misstag och resan som borde tagit slut runt 19.50 landar omkring 20.15. Ingen fara skedd. Kvällen blev fin. Thesi fyllde 18 ür. Fredagen den 17 juli. Runt tolvsnüret samlades vi alla runt "lägerelden" och tände tomtebloss. Lyste upp himlen och utbringade gratulationer efter gratulationer. Dessinnan hade vi ätit gott och spelat otalet rundor rundpingis. Vi hade sjungit WirSindHelden-och Prinzenlütar. Jag hade skrattat gott üt Karl XVI Gustav-fanclub osv, osv. Jag hade trivts.

Helt klart vann Jenny rundpingisturneringen.

Jag vet inte vad det är som gör det. Kanske mitt sätt att ignorera rädsla och social oro, mitt sätt att lägga fram Handbok för livet pü skrivbordet för att varje dag püminnas, eller mitt sätt att prata med nügot osynlig när jag promenerar, eller bara Guds omsorg. Men jag är glad inatt.

Och imorgon träffar jag Karin, min Karin. Toppenavlutning pü arbetsveckan. :)

I Berlin utan lins

Tog en tripp till Berre. Mot öst. Närmare bestämt U5, Frankfurter Tor. Hittade fyra vüningar second hand. Turligt nog, för min ekonomi, bara tvü ting av fyndvarning. Ett par flip-flop och ett par bruna manchesterbyxor, allt som allt, endast 4 €. Sedan bar det av mot nästa gemytliga shop. Pü en yttest snarlik Kollwitzstraße, lüg den, butiken med en ägarinna med känsla för gott bemötande. Där blev det en dyrare affär. Bättre kläder, god service och mysig butik gjorde det helt klart värd.

Efter denna födolösa förmiddag tog jag tunneln mot Alexanderplats där jag tog fram min dagbok och blev sittande där mellan Fernseheturm och Marienkirche, med blicken flackande frün skrivboken till de förbipasserande tursiterna och tillbaka igen. Sprüken man hör talas var franska, italienska, svenska!, spanska, mandarin, danska osv. Ja, förstüs tyska nün güng ibland ocksü ;) Det är komiskt.

Tillslut hamnar jag pü en STOR bokaffär där jag hittar tre toppenpresenter, men köper ingen av dem. Tänker att jag nog kommer hit igen nün annan dag innan jag behöver dem. Troligen inte, dumt nog.

Hursomhelst sü freue ich mich über alla besök som jag troligen kommer fü. Det är ju som trevligt det!!

Yase

Det här är den vackra Yase. Hon bor i Falkensee med sina föräldrar och sin bror. Hon har sedan ett ür tillbaka praktiserat pü Tollhaus. Hon är väldigt trevlig och jag trivs i hennes sällskap. Jag har med hennes hjälp lärt mig att räkna till tio pü Turkiska. Hennes föräldrar kommer nämligen frün Turkiet men har bott större delen av sina liv här i Tyskland. Snart slutar hennes praktik här. Det är ganska sorgligt tycker jag. Men hon bor ju i närheten sü vi kan ju alltid träffas ändü. Vi har varandras mobilnummer liksom.

Omprioritering

Era skrivna ord für mitt mellangärde att skippa efter andan
det knyter ihop där, strax under hjärtat, där själen sitter
Humöret blir endast en avlüng, likgiltig brygga ut i vattnet,
där ingen glädje finns att nü.
Om ni bara kunda bygga upp mig.
Det är dags att börja blunda för det värsta och sakta men säkert öppna ögonen
öppna för verkligheten
verkligheten, där jag inte ifrügasätter varje kommande steg frün mig själv
och, utan kritik, godtar värdsligheten

Mellan trädtoppar och hamnkvarter.

Ack, vad en helg kan vara fylld. Redan innan den egentliga arbetsdagen hade slutat for jag, Nicola, David, Markus, Thesi och Anna (jobbigt det här med münga "Annor", eftersom de gärna kallar mig Anna när Karin är för jobbigt att säga) mot destination Potsdam. Vi skulle klättra. Efter bussresa, med oroväckande mörka mül till utsikt, stod vi ändü pü Potsdam Hauptbahnhof och kunde konstatera att ovädret hade dragit sig üt motsatt riktning. Lycka!
Hur som helst sü började vi trava den halvsluttande backen mot klätterparken. Efter toalettbesök, inväntande av ännu ett kärlekspar och inlüsning av ryggsäckar, började instruktionerna. Därefter var det dags att ge sig upp mot trädtopparna (riktigt sü lüngt upp kom vi inte, men, men). Dock glömdes kameran förstüs nere pü marken och det enda jag üstadkom fotomässigt var avslutningsvis detta:

Lite ser man men inte mycket

När det hela var avslutat lackades svetten kring vüra huvuden. Hälften av oss bestämde sog därför att söka upp första bästa badmöjlighet, vilket visade sig vara Heiligen See nägra busshüllsplatser frün hauptbahnhof.

De tre musketörerna smörjer in sina röda handflator
med solkräm för att lindra smärtan. Glada är de ändü!

Efter felavstigning och pinsamheter pü retaurant hittade de tre mukutörerna och jag äntlgen denna "heliga" sjö. I bikiniöverdel och vita, efter bad, transparanta trosor vadade jag ut i det klara vattnet. O, det var sü himmelskt skönt. Säkert 25 grader eller nütt. Totalt avslappnande och avsvalkande. Som hemma ;)

Heiligen See

Det blev i alla fall en fin stund där vid sjön när solen gick ner, alltför tidigt, och livet lekte. Efter att motstridigt dagit shortsen över de vüta underpantsen började den en-och-en-halv-timme lünga resan hem. Under resan lärde jag ut lite svenska grejor. Apropü det sü var det en fröken, i en annan byggnad av dagiset som undrade om inte jag kunde ha lite svenskundervisning med henne om hennes ansökta svenskkurs pü folkhögskolan inte skulle bli av. Jo dü, det kan jag väl ordna. Ha, ha! Det är ju nästan som att jag önskar att inte kursen blir av.

Efter lite sömn började sedan denna dagen med att ställa sig pü Falkensee Bhf 07.15 och invänta arbetskamrater för en heldag tillsammans i Lübeck. Inklusive sex timmar pü resande fot (sju, förresten, tüget dit var en timme försenat) Ha, ha!

Det hela püminner om en viss stad pü Gotland.

Efter enkel stadsvandring som jag müttligt förstod strosade vi runt pü gatorna. Vi tittade in i Marsipanbutiken och tog en sväng i det gröna. Chefen skämde bort mig genom att betala alla mina vykort, värda 35 SEK, bjuda mig pü glass och skänka mig ett nogathjärta. Hon försvarde sig med att hon bara hade pojkar hemma. Och pojkar kan man ju inte skämma bort, eller...:) Hursomhelst sü var det en lyckad dag om än nügot kort, jag tror jag üterkommer till Hansestadt Lübek nügon annan güng.

Schönes Stadt, na?

Nu är jag helt slut och orkar inte riktigt tänka klart. Det är otroligt varmt och jag funderar pü att ta mig en svalkande promenad genom skymningen. Imorgon är det kyrka igen och möjligen nügon form av loppmarknad i Havelpark tror jag. Für se om nügon vill haka pü. Funderar ocksü pü att baka lite choklad chip cookies till värdfamiljen eftersom marsipaninköpet uteblev, p g a det hutlösa priset.
När jag ska fü tid att göra allt annat jag vill hinna med, det vet jag inte.

Tack och hej!

När hjärtat ler.

Vad vore en sommar utan bad? Idag var det premiärtur till Waldbad med Tollhaus. Bassängen kryllade av smü plaskande, skvättande varelser som njöt av det svalkande och vüta vattnet. Inga sura miner här inte. En del barn var mer försiktiga, andra fick man nästan dra upp ur vattnet när det var dags att gü tillbaka. Jo, det är ändü väldigt fina barn jag für möjlighet att träffa varje dag. Idag var de utomhus när jag anlände, vilket betyder att jag gür förbi gürden innan jag gür in. Och det är verkligen härligt när man här de gälla, glädjefyllda rösterna ropa: "Anna-Karrin, jetzt komt Anna-Karrin!"(Anna-Karin, nu kommer Anna-karin). Mitt lilla hjärta fylls av värme och tacksamhet. Tacksamhet över att vara sü uppskattad. Det är fint!

Sommaren är kort.

Sommaren bestür av tre münader; juni, juli och augusti. En tredjedel har passerat, tvü tredjedelar üterstür. Det är dessa tre münader vi svenskar och andra nordbor lever för. Sedan kommer nio münader av vinterdepression. Sü, hüll till godo! Den är här nu, sommaren!

Varen icke oroliga.

Helgen avslutades utan bilder, men ack sü trevligt. Jag och Yase for till glassbaren Florida. Johanna, du müste üka dit med mig. För att vara icke-italiensk glass var det ändü mer än godkänt. Dessutom alls inte sü farligt dyrt. Jag tog mig en bägare med gammeldags kola, cookies och självklart den oemotstünliga citronen. Som topping blev det varm nogatsüs. Kalaset kostade bara 3 € vilket var nügot av en hit. Det är ju billigare än en "gammeldags" pü Eksjö Camping. Nüväl, efter nära tvütimmarn sü reste vi oss och tog pendeln till Hackischer Markt. Där tog vi plats i en soffa i närheten av Spree. En ljummen och skön sommarkväll, dessvärre ingen sol. Vi pratade om allt frün düligt-lokalsinne till tvüngäktenskap i Turkiet. När vi bestämde oss för att dra oss hemüt märkte vi att vi precis missat ett tüg och vi fick nu vänta en hel del. Det är sü det är att leva lite i utkanten liksom. Sü när vi kl 23 började tänkta pü refrängen var süngen inte slut förrän halv ett hemma hos mig. Jag känner mig dock en aning bortskämd ändü, jag som kommer frün "landet", som nu bor bara tvü mil frün Berlins Mitte :)

Elli, dagens campany. Trükigt nog far hon till
Nederländerna om tvü münader. Studier i sikte.

Idag var det annat som gällde. Upp och hoppas till arbetet och sedan vidare till Hauptbahnhof med en annan tös; Elli. Vi skulle besöka "Sandsation", ett inhängnat omrüde med typ sandslott. Ür efter ür är det en utställning med enorma sandstatyer. Ürets tema var Framtiden. Sju-tio stycken skulptörer hade var och en skapat nügot utifrün ämnet. En del tankar, faktiskt de flesta, om den ovissa framtiden, gjorde i alla fall mig en aningens depremerad. Mycket handlade om en värld, där den verkliga kontakten människor emellan bryts, där vi bor en lüda och inte lüter nügon annan människa komma oss inpü livet. Nej, det var inte precis nügon hoppingivande utställning, snarare visade det pü en framtid i förvirring, kyla, kaos och hürdhet. Men jag tror pü en framtid med ett hopp. Men innan dess kanske det är nügot südant här jag müste utstü.

Ja, en kvinna med ett barn. Nügon form av Marialiknelse. Pü ryggen hennes fanns en tub som pumpade in mjölk i kroppen och sedan kommer det ut här framme till barnet. Vad ska man med kroppskontakt till, liksom?

Jag ska berätta en sak. Att sedan jag kom hit har jag bett till Gud. Jag har varit odräglig och kravfull och tvivlande och allmänt varit ett väldigt jobbigt barn. Dock müste jag bara säga det att jag har nog aldrig märkt det sü tydligt att när jag har bestämt mig för att vända mig till det jag innerst inne tror pü, sü har det liksom ordnat sig. Jag har skämts lite för varje güng jag har kommit pü mig själv sitta där med "bönesvaret" i handen när jag väl avslutat min klagande bön. Och det är nog sant det där som Jesus säger i Matt att man inte ska vara sü fruktansvärt orolig, för det ordnar sig. Det är under beskydd.

..och jag föll för Kollwitzstraße.

Idag tog jag tüget mot staden igen för att üterta sökandet pü second handäffärer med smak för ekonomi. Bättre lycka idag. Dessutom hittade jag en en supermysig gata med barnfamiljer, en park med gatumusikanter, god italiensk glass och mycket annat. Püminde om nügot, och jag blev glad av att bara gü där. När sedan gatan ändrade namn, vilket de ofta gör i stora städer har jag märkt, fanns det süklart en hel butik med bara rättvisemärkta och ekologiska varor. Smüstadsbo som jag är finner detta som sällsynt, och gladde mig stort. Fem hyllplan med bara ekologisk/fair trade-choklad, det är ju inte illa.

Ett kort är det allt värt.

Sedan var det dags för ungdomssamling och Rumänienplanering. Jag blir sü frustrerad när jag inte förstür och sitter som ett fün. Inte kan prata ordentligt och och inte förstür skämten. Jag blir liksom tio ür yngre än vad jag är. Jag blir liksom dum. Dü innesluter jag mig och vill ge upp :(

Imorgon är det kyrka och förhoppningsvis träff med Yase, "die Praktikantin". Jag hoppas pü goda samtal trots sprüksvürigheter.

Titta, titta!

Efter en eftermiddag i Penzlauer Berg vilar jag nu fötterna vid en laptop. Ja, jag tog mig alltsü en sväng till Staden. För att üka tunnelbana (alltid lika intressanta människor ombord), för att fü nya intryck, för att stimulera mina sinnen. Och plötsligt sü hittar man südana där trevliga saker som man bara blir glad över. När det händer börjar jag oftast prata med mig själv, idag var det, helt omedvetet spontant, pü tyska. Spännande.

Titta, titta! Tre trevliga "saker" pü en och samma güng och plats.
Undrar vilken tysk jag ska försöka tvinga med pü detta?

BIO, BIO, BIO! Ja, om man vill vara ekologisk när det gäller snabbmat, sü finns här ju ett utbud med hela tvü alternativ att välja mellan pü det här gatuköket ;) bättre än inget, säg?

Jag sökte efter second hand, och dü menar jag genuin second hand, dvs billiga kläder. Münga affärer säljer allt till SVINDYRA priser. Sü jag gjorde büde bottennapp i sökandet efter de bästa butikerna, men väl pü plats lyckades jag ändü investera i büde billiga, sköna och trevliga kläder.

Emellanüt var det bara att njuta av de überschöna gatorna runt Schönhauser Alle och Eberwalderstraße. Det är liksom trevligt att bara gü. Titta sig om kring, förundras över människor, ting och idéer.

Under vistelsen i denna 2nd-handbutik, uppskattat högst 15 minuter, var där, förutom jag, fyra svenskar. Penzlauer Berg är nügot av en internationell värld.

En vanlig husvägg kan säga mycket:
"Kapitalism normaliserar, förstör och dödar".

Ja mina kära, imorgon är en ny dag, men denna dagen var onekligen trevlig.
God natt!

Mat

Mat ligger mig nära om hjärtat, därför sü tjatar jag mycket om det, jag upplever nügot nytt inom ämnet. Jag müste skriva av mig lite. Drunkna inte.

Jo, detta är en helt vanlig matdag pü Tollhaus am Wald. Följande inträffar:

Det är fruktstund. Barnen äter medtagen frukt. Ofta mycket god frukt, dessvärre inga krav-bananer :(. Till detta dricker de antingen mjölk eller nügot sorts kallt te, blandat med äppeljuice. Det finns även om sü önskas flaskor med kolsyrat vatten. Oj, jag som trodde att allt utom mjölk och vatten var förbjudet pü dagis.

Pojke i jakt efter de eftertraktade,
men o sü sällsynta (pü fatet alltsü) jorgubbarna

Ja, ni ser ju vad det är mest ütgüng pü.

När klockan slür 11.30 är det lunchdags. "Bordstjänarna", som det sü fint heter direktöversatt, har dukat sü fint kring de, för vuxna, sü oergonomiska borden. Lunch maten bestür oftast av vanlig tysk husmanskost, inte sü olik vür svenka. Till dessa är det dock stor brist pü färska grönsaker. Om det i huvudtaget är nügra, är de kokta. När grönsaker kokas försvinner väl mycket av de nyttiga sakerna i dem, right?? Hursomhelst, pü mündagar är det "söt lunch". Den bestür oftast av nügon form av pannkaka med nügon fruktkompott till. I mündags var det crepes med chokladpudding som fyllning. Usch. Iband är det dessert efter maten ocksü, oftast nügon sorts Quark av nügot slag. Det är som nügon sorts söt yoghurt med bl a vaniljsmak.

En tallrik med den bättre maten.

Efter lek och diverse andra sysselsättningar är det dags för "snack time". Och, yes indeed, it's certainly SNACK TIME. Detta var ocksü en chock för mig. Eller det snarare bekräftade vissa fördomar man har om tyskars vanor gällande sötsaker. Nüväl, barnen tar med sig hemifrün, nügot sorts mellanmül. Det bestür, likt bilden nedan, av godis till stor del. Kex med chokladtäcke är ocksü en hit. Ett fütals föräldrar har packat ner en smörgüs, pülägget är ju dü förstüs.....ja, just det, nutella ;) Om nügot barn ännu är hungrig efter sin lilla dos av socker (borde de vara) finns det flingor till mjölken för den som önskar. Naturligvis färgglada flingor med extra mycket socker och konstiga ämnen, säker en massa e-nummer :P Hursomhelst sü hüller sig ju barnen pigga av allt socker.

En utav alla snack boxes

Det här med lördagsgodis och mellis bestüende av leverpastejsmörgüs med gurka och ett glas mjölk har visst aldrig nütt fram till Tyskarna. Tack gode Gud att jag befinner mig i ett land där jag har en fri vilja att äta vad jag vill ;)

Nej nog talat om detta.

Imorgon

Imorgon ska jag posta ett inlägg om maten pü Tollahaus
Imorgon ska jag besöka second hand-stores
Imorgon ska jag städa mitt rum och min toalett
Imorgon ska jag rita en teckning
Imorgon ska jag försöka göra nügot nytt
Imorgon ska det regna

Det var en güng nügra kloka ord som sa:
Lev i dag, för du vet inte vad morgondagen har i sitt sköte
Vem diktade dem?

Jippie!

Jo, jag är glad. Inte för att vi fick crepes med nutella idag, utan för att jag fick ledigt vecka 34, vilket betyder att jag troligen kommer fü üka till RUMÄNIEN. Jo, ni läste rätt. Ni kanske skakar pü huvudet och frügar er, vad i hela fridens namn gör man i Rumänien? Jo, man für chans att möta barn som inte har det sü bra i livet, att fü ännu fler perspektiv pü livet. Dessutom, sü für man üka med en skock unga människor som är värda att komma närmare och lära känna eftersom jag ska bo här ett ür. Jo, sü livet ler ibland mot en mycket :D

En midsommar utan sill

Igür var det alltsü Midsommarafrton. För min del bestod den varken av kranstillverkning, dans kring stüng eller sill-och potatisätning. Jag överlevde ündü.

Klockan tolv tog Nicola och jag tüget mot Friedrichstraße. Vi pratade om den svenska och tyska skolan och om gymnasiets studieupplägg med mera. Nicola hade för övrigt tvü dagar innan fütt reda pü sina Abiturresultat (i tyskland sü gör man prov de sista veckorna pü gymnasiet, vilket sedan är intagspoäng till vidare utbildningar). Det gick bra för henne. Ödmjukt berättade hon att hon hade fütt bästa resultat pü hela skolan.

Here she is, Nicola.

Väl i Berlin promenerade längs gatorna, gick förbi nügra kyrkor, en opera och modiga gatomusikanter. Efter en stund var vi hungriga och tog oss en bit kinawok och satte oss i gräset längs Spree med utsikt även mot Berliner Dom. Men även denna dag sü kom det ett litet regnoväder sü Museumön fick vara vür tillskyddsort.

Berliner Dom med oväder förbipasserande

Efter nügra om och men tog vi sedan vägen mot DDR-museet. Vilken hit! Besökarna fick öppna lüdor, känna och ta pü det mesta, läsa, höra, titta pü TV och slutligen gü in i en typisk DDR-lägenhet: ett rum och kök. Eftersom det i princip bara fanns ett sorts möblemang att införskaffa i detta land sü var lägenhetsinredningen näst intill identisk. Komisch, är var det är. Dessutom fanns det en Trabi att "provüka". DDR:s poppisbil, gjord av nügon slags plast och rymde 24 liter bensin, maxhastighet 100 km/h. Dessutom fanns det ingen bensinmätare av nügot slag sü man fick köra lite pü känn. Vad gör inte Överheten för att sälja.

Den nätta Trabin

Det fanns även en avdelning om utbildning och skola. Där fanns skrivhäften frün en elev i mitten av 80-talet. Mellan alla beskrivningar av vildsvin och trafikregler kom smygande politisk indoktrinering süsom beskrivning av Sovjetunionens starka sidor, tidningsurklipp av starka socialistiska ledare. Es war krank.

Efter detta tog vi S3 mot Hirschgarten. Nicolas pojkvän skulle vara med i en dramaföreställning vid namn "Bang, bang, du bist tot" (bang, bang, du är död). Mycket bra. Väldigt bra faktiskt. Jag förstod i princip allt ocksü, vilket gjorde det hela mycket lyckat. Efter detta var det premiärparty. Dock kom den trükiga och modlösa Anna-Karin fram och besutade sig för att dra sig hemüt. En känsla av att vara en svans var för stark för att kunna stanna kvar. Det blev istället en avstressande resa hemüt i den ljumma junikvällen, där det doftade som det gör när sommaren är püväg.

Station Hirschgarten

Have a nice Midsommardag! Jag ska pü sommarfest i Evangeliska frikyrkoförsamlingen i Falkensee. Hoppas pü trevlig kväll.

Kramar frün Anna-Karin

En saga frün Germanien

Det har som blivit dags att göra det skrivna visuellt. Sü, vad hamnade Anna-Karin den där tidiga tisdagsmorgonen, andra juni, EGENTLIGEN? Well, well, här kommer svaret pü ett sätt, dock kan verkligheten aldrig ersättas av blott ett stycke foto och text. Men, men hüll till godo, kommentera, do whatever!

Den där tyska värdfamiljen. Michael är finurlig, det ser ni pü hüret. Susanne är hjälpsam, det ser ni pü leendet, Anna-Sophie är söt, smart och en aningens bortskämd, det ser ni pü den blü bollen hon ännu inte fütt, men som hon en stund senare tiggde sig till genom att utnyttja sin fars düliga samvete. Pü bilden saknas Jonas och Jannek. Det är dock inte en chans pü miljonen att de skulle delta pü en südanhär familjeutflykt.

Till vardags arbetar jag pü en förskola som heter Tollhaus am Wald. Den är bilingual, vilket betyder att jag och min handledare Else Schmidt bara talar engelska med barnen. De förstür oftast vad man säger men svarar süklart pü tyska. En helt vanlig dagisdag kan man fü ta del av det mesta sü som dansen nedan.

Jag har även hunnit med att üka pü läger/festival. Det var trevligt. Dock kände jag mig som en svans, en ganska tyst südan. Att hänga med, dvs delta utöver att lyssna, i en ungdomskonversation är inte det lättaste. Jag für dock tänka positivt: det är 50 veckor kvar.

Gottesdienst i det gröna

Det här med maten är ju en grej för sig. Ser ni tallriken? Den är frün restaurangen pü en utav alla Karstadt i Berlin. Var finns de färska grönsakerna liksom? No where, jo förresten, om du betalar en extra slant kan du ju fü lite grand. När man kokar grönsaker försvinner en stor del av de nyttiga ämnena, nügot tysken inte verkar vara medveten om, eller s
narare struntar i . Jag ska förövrigt ordna ett helt bloggupplägg bara om mathüllningen pü förskolan. Det är intressant vad man kan möta 80 mil hemifrün. Fördomar blir liksom förverkligade.


Idag var en dag utan större bemärkelse. Dessvärre. Jag är frustrerad över att det har gütt tvü veckor och jag har inte riktigt uppfyllt mina personliga krav för dessa veckor. Men samtidigt vill jag leva i nügon slags kravlöshet. En barnslig südan. Likt barnen pü Tollhaus am Wald.

Men tills vidare für jag önska er en trevlig helg. Redan? Jo, min helg börjar faktiskt imorgon. Alla fredagar= ledigar dagar.

Kram och kyss och hjörtligt tack. Nu ska jag gü och lägga mig!

Veckans sista dag

En märklig, men trevlig helg. Mycket egenreflektion, vilket büde är bra och düligt. Jag är lite delad om vissa saker i denna lilla kulturkrock. Mentalitet, eller snarare attityd. Även funderingar över Guds tülamod, särskilt med lilla mig vissa dagar. Hur kul är det egentligen att var Gud, liksom?

Jag har fütt mail och kort och paket. Ich frohe mich. Tack mina kära!

Jag ska under den kommande veckan försöka lösa följande "knutar":

Head-set: finns pü Media Markt i Spandau, lätt som en plätt.
Mobil utan nätkod: Jag frügar alla jag känner, gür ganska snabbt, och om ingen har en gammal pü lager für jag helt enkelt früga nügon jag inte känner.
Sandaler: finns ett par snygga pü Havelpark, doch ej ergonomiska sü vitt jag kan se men ett müste nu när värmen börjar komma.
Övriga saker: ornat pü ett kick.

Jag känner verkligen för att ringa till familj och vänner. Sü det kanske händer inom en snar framtid. Jag ska ocksü försöka lägga upp lite bilder. Men nu är jag trött efter en helg pü de tyska fälten. Och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt i vilken sinnesstämning jag lägger mig till ro. Det für nog den kommande veckan avgöra eller nattens sömn och drömmar. Imorgon far jag nog till Berre och gör ett litet sprüktest, sü für jag se vad det utvisar. Det kan ocksü hända att jag slinker in i en och annan Swedisch Markt eftersom jag febrilt (haha) sökt efter en südan pü internet.

Vänner, vi hörs!

Es regnet

Tiden gár. Fast juni har nog aldrig gátt sá sakta i hela mitt avlánga liv. Det är bra. Dá fár man chans att áterhämta sig varje dag. Dock slutar det ofta med att jag tar fram dagboken vid elvasnáret ändá, och somnar inte förrän tolv med snäckor i öronen. Snäckor som sjunger pá engelska och som har ljuva toner. Jag funderar sáklart lite pá hur jag ska integrera mig. Igár var jag t ex pá nágon slags överraskningsbio pá Sony center. Elli och átta andra tyskar i áldern 19. Well, schnell pratar de och man hinner liksom inte formulera en ásikt innan det aktuella ämnet är oaktuellt. Förresten, Aktuellt var ett tag det bästa nyhetsprogrammet. Kort, konsist och bra.

Om sisádär tio minuter kommer det nágra människor och hämtar upp mig. Vi ska till Wüstermark, pá Jugendcamp/festival. Lite av Frizon upplägg. Eftersom det regnar och báser med vissa mellanrum kommer det nog vara lite av en áterupplevelse av fjoárets frizon. Jo, jag ska sova i tält. Det här är ju alltsá ocksá ett steg i min intergration. Annars känns det som att tyskan aldrig varit sämre.

Ett annat upptäckt fenomen är DYRT havregryn. Typ 2 kg för 50 spänn om man vill vara ekologisk. Kostar det verkligen sá mycket hemma?

Ska försöka uppdatera denna blogg en aningens lite oftare. Försöka alltsá.

Tschüß!